Jag har inga barn, men jag fattar hur det funkar

Jag har inga barn. Jag vet hur man gör dom, men jag har inga. Jag gillar även att öva på att göra barn. Eftersom jag har många hjälpsamma kompisar vet jag även att det känns som att "skita ut en brinnande ananas" att föda barn. Därför har jag sparat mig. Än så länge.
Jag har tre hästar. En tioåring som är en riktig diva, en femåring som hittar på sattyg långt värre än Emil i Lönneberga och en tvååring som hatar mig, inte vill lyssna och bara gör tvärtemot. Jag är ensamstående mamma till dom, jag får inte VAB och dom har inga dagisplatser. Dom är självvalda, men det är ju förhoppningsvis barn också. Skillnaden är ju egentligen bara att jag kan sälja dom på Blocket om jag ledsnar på dom. Det är kanske lite väl magstarkt när det kommer till barn.
Eftersom jag är begåvad med både intelligens och fantasi kan jag räkna ut vad som händer om man lämnar ett barn ensam i ett rum med en kakburk på en hylla. Kan ni räkna ut vad som händer om man lämnar en finurlig häst ensam i ett rum med en foderlåda? Nej, det kan ni inte. Därför ska jag visa er;

Om man inte vill kolla på hela klippet är klippets början, 1.07 och 3.33 viktiga markeringar. Köpa någon? Billigt.

Ni tycker barn är besvärliga...själv anser jag att ni är gnälliga.

Den som gapar efter mycket.

Åhh, jag vill ha en vit jul! Var är snön? Det är så fint när det är vitt på marken!
Ja, här har ni era bredkäftade galningar, stockholmare, skoterälskare, ja, egentligen alla ni som har tjatat ihjäl er efter snö. Ni fick som ni ville. Nu kan ni sitta och titta på snön genom era lägenhetsfönster medans ni fredagsmyser. Jag undrar bara vem som tänker komma och skotta min uppfart, rida mina hästar och mest av allt vem som tänker betala min enkelbiljett till Italien?
Varför ska jag lida för era önskningar?
Jag har inga fördomar. Alla får göra som dom vill bara det inte skadar någon annan. Det är helt ok att gilla kokt torsk, blöjporr, snö, smisk på stjärten och styrdans.
Att tvinga på någon annan sina önskningar är övergrepp.
Att tvinga mig dansa styrdans i snöoväder, med en kokt torsk i munnen, iförd blöja och ivrigt smiska mig på stjärten- det är övergrepp.
Den bilden som ni nu fick inetsad på er näthinna, den kan ni gott ha! Det är ert straff.
Snön är ert övergrepp på mig.
Ge mig min gräsmatta tillbaka!





















<a href="http://www.bloglovin.com/blog/2817298/inte-alla-hastar-i-hagen?claim=c2kwjt9r66m">Follow my blog with Bloglovin

Fultrosor och körskolelärare

Jag tog körkort som tjugoåring. Jag var en överjävlig tjugoåring. Min pappa är en väldigt förnuftig och ekonomisk man och insåg därför ganska snabbt att mitt körkort skulle bli dyrt. Antagligen för att jag väldigt tidigt i min körkortsutbildning hade en väl utvecklad förmåga att hitta tutan och gasen, men lite svårare med bromsen. Att det visade sig vara mer ett personlighetsdrag än bilrelaterat, konstaterades långt senare. I vilket fall hade pappa en god vän, en pensionerad taxichaufför som fick äran att lära mig köra bil. Conny, som han hette, var en mycket belevrad herre i sina bästa år. Vi brukade köra på morgnarna innan skolan. Jag var ofta mycket trött och lika ofta en aning morgontjurig. Jag projektilerade min ilska mot Conny och tyckte lite att det var hans fel att jag var tvungen att övningsköra. Jag ansåg, som många tjugoåringar, att jag var fullärd på dom flesta plan och detta inbegrep såklart även bilkörning. Vi körde med pappas ljusblårostiga Volvo 740. Den var utrustad med bilstereo men saknade dubbelkommando. Det innebar att jag drog på stereon på högsta volym och gasade och Conny satt med en hand på handbromsen och med den andra höll han ett fast grepp i takhandtaget. Han brukade också, av ren reflex,stampa som för att bromsa med sin högra fot. Eftersom jag tog föga notis om det och hellre tittade på mitt smink i backspegeln, så hade det ingen större effekt. Conny var en tyst man. Vad jag inte visste var att han i sin tysthet smidde planer. En dag när farbror Conny och jag i godan ro var ute och gasade, så hände det; Jag förstod att Conny ville att jag skulle bromsa, men la ingen vidare vikt på att anstränga mig för att göra det. Då kom det; Ett öronskärande, långdraget pip. Conny hade köpt en visselpipa, en ilsken domarvisselpipa. Jag fick rött kort. Efter det lyssnade jag alltid på farbror Conny, jag började till och med längta efter honom. Han visade sig vara väldigt mycket mer än bara en pensionerad taxichaufför som tvingade mig gå upp på morgnarna. Jag visade mig vara mycket mer än en gedigen skitunge med förkärlek till gaspedaler och smink. Jag tog mitt körkort och fick en väldigt god vän på köpet. Jag har memorerat det mesta Conny sagt, hans visdomar, hans fiskarhistorier och hans ord om bilkörning.

7331 besök och 912 delningar på Facebook. Det var det på den här bloggen igår.

Det betyder ändå att jag måste gå och jobba idag.

Jag kan ännu inte göra som Kissie och lägga mig ned i min soffa, smörja in mig med barnolja och kokossmör, spänna in magen och sätta på mig det porrigaste jag har för att videoblogga om vad jag ska ska äta idag, eller inte äta, rättare sagt.

På tal om det, jag måste köpa nya underkläder. Andelen fultrosor har gått om fintrosorna med hästlängder. Mina finaste underkläder har jag på mig när jag rider eller kör bil. Inte för att dom är sköna, eller för att jag ligger med min ridtränare. Inte heller för att jag har ovanligt mycket sex i bilen. Jag har dom på mig för att jag är livrädd att hamna på traumabordet i mina fultrosor. Tanken på att komma in som ett traumalarm till mitt eget sjukhus väcker alltså inte min dödsångest utan det sparkar liv i min utseendefixering.

 Min första reaktion när jag får sladd med bilen borde vara; "Lugn, tryck ned bromsen, håll den stadig och styr i sladdens riktning" för det har farbror Conny lärt mig. Han brukade även säga "Sjunk alltid med flaggan i topp" Med det uttrycket vill jag rättfärdiga min sanna första tanke när jag får sladd, som är; "Helvete, helvete, helvete vad faan har jag för trosor på mig!" Jag är alltså mer rädd för att jag ska ha på mig ett par urtvättade, illasittande Sloggitrosor och orakade ben än att benen ska gå av. Gips kan jag leva med, men inte tanken på att ortopedjouren ska ha sett mig i ett par fultrosor. Det låter varken rimligt, intelligent eller sunt, men det är den nakna sanningen och mitt sätt att sjunka med flaggan i topp.

Klurigt.

Facebook är ju ett av nutidens mest "hypade"internetfenomen.
Facebook ger oss möjlighet att beundra, begrunda, hata, älska och "stalka" folk i vår närhet...med omnejd. Facebook gör det sociala svårt och lätt; "Jag vet att han är singel för så står det i hans info på fb", "Jag vet att hon är kompis med henne för så står det på fb". Han sa att han ville ses, men nu står det "Död i soffan @ min lägenhet på fb".

Jag har fyra vänner. Fyra vänner som jag skulle ge mitt liv för. Kanske sex, men då skulle jag sträcka mig till att ge en arm, eller ett ben.
På facebook har jag över femhundra vänner. Jag vet flera som har över fyratusen vänner på facebook. Jag vet också att dom går och lägger sig ensamma. Jag vet att flera av dom är olyckliga. Facebook är ingen garanti för ett rikt socialt liv, men däremot en utopi. Vem skulle inte vara överlycklig om dom hade flerdubbla dussin med nära vänner? Eller?

Jag har bott i Japan. Jag har även bott i Canada och delat lägenhet med ett helt fotbollslag av japaner. Jag älskar dom. Innerligt. Därför har jag flera japanska vänner på Facebook. Jag tycker oerhört mycket om dom, allihopa. Vi har en historia. Vi har också ett socialt problem- vi talar inte samma språk.

Jag kommer nu till slutsatsen; Idag hade en av mina japanska vänner gillat min status. Varför? "För att?" eller "varför inte?" Vet inte. Svårt fall doktorn grät;

STATUS
"Nu gör jag helg. I princip. Åtminstone mentalt. Fysiskt har jag ett par dagar kvar. Jag hör ju själv att det inte låter helt ok att skriva som sjuksköterska, men jag tycker att ni kan ta lite eget ansvar och hålla era gallor, tarmar och kärl i brukligt skick till på måndag, minst. Ärlighet varar längst, frihet under ansvar och ett äpple om dagen håller doktorn borta, så är iallafall jag uppfostrad. Det är bara att hoppas att ni också är det.

Fotnot. Jag ljög, jag gör helg på riktigt, men jag var bara rädd att den svenska avundsjukan skulle växa i er när jag vet att dom flesta av er har tre dagar kvar till helg. Provokativt."

Hästtjejer och sjuksköterskor- Ingenting för män med självhävdelsebehov.

Att leva med en sjuksköterska innebär

att hon aldrig kommer tycka synd om dig när du är förkyld.

att du aldrig kan säga till henne att du fick klamydia för att du satt ner på krogtoan.

att du kommer få väcka henne när hon förtvivlat gnyr i sömnen" Nej, 9:2 fick inget dropp, han som knappt åt något. Innan du har vant dig kommer du att säga "Ingen fara älskling, du drömmer" Hon kommer då att fortsätta drömma och vrida sig. Efter ett tag har du lärt dig och säger istället" Älskling, du kopplade en 10% 40/20 och han drack en näringsdryck" Hon kommer då bli nöjd, vända sig om och krypa upp mot dig och viska "Jag älskar dig, men mest av allt älskar jag min kliniska blick".

att du tror att du ska få en trerätters med tillhörande dryck när hon kommer hem och vill diskutera jobbet
"Pankreatit med sepsis och en cirkulatorisk svikt"

att hon inte säger att du är duktig när du har lagat bilen, men observerar och berömmer dig för att du är duktig på att tvätta händerna efteråt.

att dina vackra ögon inte var det första hon såg hos dig, utan dina fina, stickvänliga vener på händerna.

att hon tycker alvedon är allsmäktigt och botar allt utom cancer och otrohet.

Att leva med en hästtjej innebär


att hon älskar dig, men aldrig på en odelad förstaplats.

att fredagsmys antagligen är fredagsfrys i ett ouppvärmt ridhus

att hennes moderskänslor är högt utvecklade fastän hon drar en häst i ett grimskaft bakom sig istället för att putta en barnvagn framför sig. Eller att du gör det ena och hon det andra.

att hon hellre åker på hoppmeeting i Avesta och bor i bilen. än en på en shoppingweekend i Barcelona.

att hon hellre lägger ett par tusen på en ledbehandling på hästen än ett par hundra på en ansiktsbehandling till sig själv.

att hon inte säger "Älskling, vänta är du snäll" utan bryskt drar dig i tröjan och säger "Prrrrroo, stanna!"

att hon tycker att det är viktigare med en kille med dragkrok på bilen än en kille med drag i bilen.

att hon prioriterar att mocka rent i stallet före att bädda rent i sängen.

att hon lusläser hästannonser på samma sätt som du kollar bilannonser. Skillnaden är att hon kan "råka" köpa en som är lite trasig, bara för att den var söt och hon tyckte synd om den.

att du tycker att du är grym för att du tar femtio i bänkpress, medans hon kan rulla trehundrakilo ensilagebal, skjuta en överfull skottkärra, äta middag och prata i telefon samtidigt.

Sjuksköterskor är sexigare än modeller.

Ja. På halloween. Vad är det egentligen med folk och halloween? Sverige blir till bredden fylld av medelsvenssons som klär ut sig till sina porrfilms alteregon.

För mig är Rudolf med röda mulen en fula ankunge-saga om en ren som inte såg ut som dom andra renarna på grund av hans röda näsa. En dag sa tomten till Rudolf att han skulle dra släden så att den skulle synas bättre. Han vann då respekt hos de andra renarna och blev en i gänget.














På halloween ändras hela "Rudolfkonceptet". Då handlar sagan om en tjej som såg ut som som alla dom andra tjejerna och därför inte fick chansen att ligga med tomten. Hon klädde då ut sig till en ren och hamnade i en nedåtgående respektkurva och fick, ja, fortfarande inte ligga med tomten, eller?




















På halloween ser sjuksköterskor ut såhär:

I verkligheten ser dom ut såhär:

För att annars kan man få multiresistenta bakterier och då får man aldrig ligga med tomten, inte ens med renarna faktiskt. Verkligheten är så mycket tråkigare än halloween.

En igelkott i urinröret

Avslutar nattjobb med ett besök på kvinnokliniken. Cellprov. För er killar som inte vet vad det innebär kan jag berätta att det går att jämföra med att borsta tänderna-i urinröret-med en igelkott. Vi snackar alltså inte fredagsmys. Vi snackar kort, men obehaglig smärta. Och svar ja, jag hade hellre varit lika förkyld som bara en kille kan bli, i tre månader, om det innebar att jag slapp ovanstående.
Jag älskar också konversationen som krystat pågår i rummet;

-Jaha, det är blåsigt ute.
säger-Ja, det är ingen vidare vinter vi har!
tänker: Fan, vad det här kommer göra ont.

-Det är inte länge till jul nu.
säger-Nej, det går fort nu.
tänker: Faan, visst har jag väl rakat benen?

-Jaha, så du har jobbat inatt?
säger:-Ja, vi hade det rätt lugnt
tänker: och duschat har jag ju gjort...

- Du kan klä av dig bakom skynket, du får behålla strumporna på.
säger- Ok.
tänker: Du får behålla strumporna på?! Jo, man tackar, nu känns det plötsligt mycket bättre, eller?

Sedan smyger man försiktigt fram bakom skynket och försöker dra i framsidan på den, för dagen självklart, minimala tshirten. Försiktigt sneddar man fram mot stolen på samma vis som man sneddar genom vassen på försommaren när man missat slutspurten på den årliga panikbantningen. Dom höga benstöden gapar som en ilsken haj. Det känns som en bilbesiktning och självklart är man rädd för att få en massa tvåor. Alla vill vara en fabriksny Porsche. Ingen vill vara en rostig Volvo 740.
Man lägger sig så högt upp man kan i stolen, fast man vet att sköterskan kommer att säga att man ska hasa ned lite, och lite till och lite till. Man hasar ända tills det känns som om hennes röst går genom urinröret för att sedan passera via livmodern och livmoderhalsen för att sedan studsa genom kroppen och nå öronen. Det är alltså inte ett behörigt avstånd vi pratar om. Definitivt inte något "My space, your space". Det är då hon kör överstegsfinten "Finta vänster, gå höger". Hon sätter professionellt och lugnande sin vänstra hand i höjd med knäet, man har nu hållit andan i ca 6 minuter så den naturliga reaktionen blir att slappna av och andas ut. Innan man vet ordet av har hon hunnit stoppa in den där lilla pinnen och bestämt snurrat den några varv. Det ilar i magen och man håller tillbaka reflexen av att vilja sparka henne på axeln så att hon trillar baklänges. Då var det klart och man går därifrån efter att ha betalat åttiokronor för vad som känns som en nåldyna i småtrosorna.
Som sagt, det var det där med män och förkylningar...