Trosor med genomskinlig gren

Om man har mycket att göra eller är dålig på att planera kan det hända att man får rationalisera. Om man inte hinner äta hemma får man äta på Statoil. Om man inte hinner borsta tänderna kan man göra det vid ett rödljus. Om man har väldigt bråttom kan det hända att man får en total error. Man kan då tex. komma till jobbet, glad för att man på bussen dit fått så många fina leenden av medpassagerarna. Uppfylld av hur folk kan titta på en så kärleksfullt när man är morgontrött och osminkad och tänka att "Jag är nog ganska fin". När man i omklädningsrummet inser att man åkt buss i ett par rosa flanellpyjamas byxor med nallebjörnar iklädda nattmössor sjunker självgodheten något. Man kan också komma på en anställningsintervju med en röd och en gul converse på fötterna. Man kan också glömma vitala delar av sina kläder hemma. Exempelvis underbyxor. Det blir då ett tvåvalsläge; Vara stenhård och köra "Italian style" i landstingets genomskinliga vita byxor eller ta på sig ett par engångstrosor. Den sexuella laddningen det innebär med genomskinlig gren sätts verkligen på sin spets. Sex var iallafall långt ned på listan med aktiviteter jag skulle vilja ägna mig åt i dom trosorna. För den killen som hade sett mig i dom hade det nog kunnat bli en traumatisering inom det området. Så, den som säger "Älskling, du är sexig i allt" den ljuger. Garanterat.

Romrussin och singlar.

Jag jobbar med i princip uteslutande kvinnor. Det innebär att det skrattas en del och grälas en del. Det innebär även att det konsumeras en betydlig mängd godis. Lämnar man något som är godtyckligt ätbart, kommer det vara slut innan man har vänt ryggen till. Jag jobbar natt. Det innebär att mina kollegor har haft från klockan 07.00 till 21.30 på sig att äta upp det som ätas kan.
Du kommer till jobbet och ser den här:

Du känner dig glad och förväntansfull. Du har planerat att ta trillingnöten eller kanske till och med den stora vita i mitten?. Mentalt har du den redan i munnen.

Din förväntan kastas huvudstupa i stengolvet. Romrussin. Vem faan kom ens på idén att stoppa romrussin i asken från första början? Det måste vara ett påhitt av ren och skär illvillighet.

Det här symboliserar ungefär hur det är att vara singel och en bit över trettiostrecket. Alla nougatbitar är redan tagna. Det finns bara romrussin, körsbär i likör och ärkenötter kvar. Jag ser inte längre någon större mening med att komma dom under skinnet. Precis som med romrussinen; Även om man delar dom och spolar dom under kranen är den sötsliskiga smaken redan befäst och kommer ändå bestämt trotsa sig kvar i skalet. Detta till trots så kommer jag ändå envisas med att öppna asken för vem vet, kanske det en vacker dag ligger en stackars bortglömd nougatbit kvar i ett mörkt hörn av asken och bara väntar på att bli min? Man säger ju att hoppet är det sista som lämnar människan, så även godissuget.
Det är tydligt det.

Nyfiken läkare?

Efter samtal med distriktsläkare har jag fått remiss för MR på foten. Svarar på frågorna hurvida jag har metallsplitter i ögonen, pacemaker, är hjärnopererad osv. Lägger på luren. Efter en timme ringer telefonen;

-Hej! Vill ni ha pannkakor till middag?

-Eh, vad?

-Jag undrar om jag ska göra pannkakor till middag??

-Ja, alltså jag gillar pannkakor, men jag tror du har ringt fel!

-Aha! Jaha, det är Josefine! Ursäkta. Är du gravid?

-Eh, nej? För att jag gillar pannkakor?

-Nej, för att du ska göra MR!

Det blir alltså inga pannkakor, men tydligen en MR. Take some, give some..och jag som trodde att jag var en av dom mest förvirrade människorna i ett par skor, men vad fel jag hade.

Yrkesskadade sjuksköterskor.

En helt vanlig "mitt i natten" konversation mellan sjuksköterskor;




-Är det någon som har ett par rena strumpor?


-Vaddå då?


-Jag spillde precis 3,1 liter blodblandad urin över mina fötter.


-Var den hallonfärgad eller var det koagler?


-Hallonfärgad.


-Vad bra! Då blir han nog av med spoldroppet imorgon!


-Ja, toppen...Hade du ett par strumpor eller?






Plikten framför allt..eller hur är det man säger?

I-landsproblem för dummies

I allas närhet finns det folk med problem. Vissa större, andra mindre. I allas närhet finns också  alltid någon som har mest problem, jobbar flest timmar, sover minst, får fler orättvisa räkningar än någon annan och har elakast chef. Man kan tycka synd om dom eller också kan man tycka att dom är ointressanta energitjuvar med bristande förmåga att se utanför sin egobubbla. Jag tycker inte synd om dem. Jag har också en hel del I-landsproblem, men jag brukar undvika dom när jag känner att det inte riktigt passar. Eller på svenska; Jag är inte socialt handikappad därför undviker jag att prata om mitt brännsår från plattången när någon sörjer en närståendes död..till exempel. Man kan tro att jag genom mitt yrke har utvecklat en djup förmåga till förståelse och en högtstående empatisk färdighet. Det har jag. Men som ni alla vet är hästar dyra och sjuksköterskor underbetalda (och jag shoppinggalen, det där ville jag inte skriva). Därför brukar jag jobba extra.
Jag har jobbat på krogen i helgen och inser att mitt nuvarande yrke som sjuksköterska har förstört min förmåga till empati och tålamod för friska människor med I-landsproblem som dom blåser upp till proportioner av terminal sjukdom. Det är stört omöjligt för mig att förstå aggression och sorg över en spilld drink eller ett borttappat örhänge, även fast det var ett dyrt örhänge. Med god hjälp av min teatraliska sida försökte jag iallafall och anser att jag, med ett sorgset öga,hängande läpp och ett upprepat "Åhh, vad hemskt, usch vilken fantaaaaastiskt jobbig situation", lyckades spela förstående.
För er som inte kan läsa, eller har svårt att koncentrera sig kommer här en lättförstådd bildserie för att beskriva innebörden av ett I-landsproblem. Jag hoppas att jag med detta kan klargöra begreppet I-landsproblem och att ni med den i färskt minne kan undvika att dela med er av liknande problem.

I-LANDSPROBLEM FÖR DUMMIES
Till denna bildserie har jag valt två av mina fyra fjärrkontroller för att beskriva problemet. Den där långa genomskinliga var en som blev kvar när min sambo flyttade ut. Jag har egentligen aldrig förstått vad den är till för, men min magkänsla säger att den hör ihop med surroundsystemet. Ingen aning jag tittar så sällan på tv.


Du har en tv och två fjärrkontroller, en för bilden och en för surroundsystemet. Jobbigt läge, mycket att hålla reda på. Ja. Dock ett I-landsproblem.

Bild nr.1

Ja, detta kan ses som ett stort problem. Svårt att välja. Dubbelt så mycket att hålla reda på.
Det är, som sagt, likväl ett I-landsproblem.
I bild nummer 2 får ni beskrivet för er hur problemet tar oväntade proportioner. Håll i er.

Bild nr 2

Ok. Det du trodde skulle bli en trevlig stund framför tv´n har nu stött på ett hinder. Slut på batterier. Du känner dig maktlös, förtvivlad, chockad och framförallt besviken. Jag är ledsen att ge dig nyheten, men det är fortfarande ett I-landsproblem. Sätt dig ned innan du tittar på nästa bild, bild nummer 3, om du trodde att detta var det värsta som kunde hända.

Bild nr.3

NEJ!! Två batterier till två "vill göra" saker som kräver sex stycken batterier. Livet är ett helvete. Handflatorna är nu svettiga och du känner att det går tungt att andas. Hate to break it, men det är även nu ett I-landsproblem.

Fotnot-den ena fjärrkontrollen visade sig enligt utsago kräva fyra stycken AA batterier, så det var egentligen kört från första början och nej, jag kan fortfarande inte lista ut hur man sätter på surroundsystemet.

Raka rör på skypechat.

Jag är överlag ganska ironisk. Folk som känner mig vet det. Jag hoppas att han vet det.  Det förbättras inte direkt av att jag saknar en viktig egenskap; Jag har inget filter mellan hjärnan och munnen.




Han.

Yo! Vad gör du?

23.06

Jaja, tappar snart täckning här också. Får täckning igen om en vecka eller nått, kanske du är mer pratsam då... Jag har ju massa att berätta

Jag.

Är som du vet, inte nämnvärt intresserad av andra människor och deras företeelser, men jag ringer och pratar in något om mig själv på din telefonsvarare. Puss

Det är inte bara Montazami som "slinker runt med dolfiner"

Jag tycker inte att det är konstigt att barn äter tvättmedel. Jag blir själv sugen, cherryblossom supersensation, liksom. Vem skulle inte vilja äta det?

Däremot tycker jag att det är jättekonstigt att vuxenleksaker ska se ut som djur.

 "Älskling, kan du hämta ett glas vatten, ta av dig kalsongerna och dra på den här vibrerande delfinen på din penis?" Ja, jag älskar djur. Hästar i synnerhet, men även delfiner och grisar(den renliga, intelligenta sorten, inte mansgrisar). Jag tycker att kaniner är lite tråkiga, men mysiga att ta på. Däremot så tror jag att jag har lite för nära till skratt för att kunna se min sängpartner med en vibrerande delfin runt penisroten. Det är en kvalificerad gissning, ett antagande. Jag kan ha fel. Jag hoppas att detta inlägg inte förstör någons sängkammarplaner. Eller att jag ger någon upprörda känslor. Djur har ju också känslor, så framförallt hoppas jag att delfinen inte känner sig kränkt, sårad eller ledsen i sitt lilla blå silikonhjärta.

Min pappa säger alltid; "Man kan inte säga hur något verkligen är förrän man har provat minst två gånger. Det är inte heller rätt att bedöma en människa förrän man har träffat dom minst fyra gånger och det kändes som tio gånger för mycket." Detta var företrädelsevis menat till maträtter och personer, men jag har tagit fasta på det. Jag är beredd att kompromissa. Jag är inte den som är den. Jag skulle kunna prova delfinen, men i ett mörkt rum med hög musik. Jag återkommer med en recension, eller kanske inte.

Bara en liten parantes. Bloggers rättstavningsprogram försöker få mig att ändra meningen;

"Älskling, kan du hämta ett glas vatten, ta av dig kalsongerna och dra på den här vibrerande delfinen på din penis" 

Till;

"Älskling, kan du hämta ett glas vatten, ta av dig kalsongerna och dra på den här vibrerande delfinen på din bebis"

Det är lika lite tvekan om att män har skapat Bloggers rättstavningsprogram som om att kvinnor har designat sexleksaker.