Alla klär i guld

Herregud, vad alla har grottat ned sig i Rolf-görans tal! Släpp det

där....Han vann för att han är en av världens bästa ryttare, inte


talare...på samma vis som Marcus Hellner var nominerad för att han


är grym på skidor, inte för att han till 50% tycks bestå av tandkött 


och framtänder.

Multitasking på hög nivå

Jag har som ni förstått några hästar, närmare bestämt tre stycken. Det är minst två för mycket i vanliga fall. Med en obrukbar fot är det absolut minst fyra för mycket. Ni som bara gillar hästar som pålägg kan sluta läsa här. Jag återkommer med ett annat inlägg till er imorgon. Hejdå.

Först har jag Maja eller "Olympic hope" som hon så fint är döpt till. Hon blev bara just en olympisk önskan eftersom hon uppenbarligen bor hos en amatörryttare i Norrland. Absolut inte mindre älskad för det.
I sina ungdoms glada dagar var hon stallets värsta skräck. Hon har gett mig så många luftresor att en bibel inte hade rymt streck för varje gång. Som rekord har jag ramlat av henne elva gånger på 45 minuter. När jag skriver det tänker jag; och vem faan är så dum att dom kliver upp efter tre gånger? Jag. Tydligen.
Hon har även en journal på hästkliniken som alldeles säkert är tjockare än Koranen. Definitivt dyrare, även om det skulle varit den guldpläterade varianten av Koranen. Om jag hade tagit dom pengarna som jag lagt ut på henne skulle jag troligen kunna kört en Porsche, vaskat champagne på Sturecompagniet och haft en gucciväska i varje färg. Minst. Nu har jag henne istället.
I hennes päls har jag gråtit floder av tårar, på hennes rygg har jag (mot alla odds) tagit emot åtskilliga prisrosetter, hon har tagit mig på ridturer som har fått mig att skratta av glädje och hisna av skräck. Hon är numera en civiliserad, välbelevrad och artig fröken som har hunnit bli 11 år, tävla 120 cm med placering och fått ett föl;

Majas föl heter Majas Mirakel och är 3 år. Till vardags kallad "Myran" eftersom hon föddes liten.
Hon är faktiskt precis som hon heter; ett mirakel. Maja fick höggradig fång i mitten på dräktigheten och var tvungen att stå på boxvila och leva på halm fram till fölning, vilket gjorde att det inte fanns så höga förhoppningar om att hon skulle få ett levande föl. Det fick hon, levande i allra högsta grad. "Liten på jorden, men stor i orden" som man brukar säga.
En treårstrotsig dam som trots sina få centimeter över storhästmått beter sig som en diva. Äpplet faller inte långt från trädet....Till hennes försvar så löshoppar hon fantastiskt, är inriden och inkörd.

Sen har vi Dolly. Dolly är en knabstrup i jätteproportioner, hela 176 cm.
Hon heter egentligen "Little Mermaid", men är allt annat än vacker dam med fisksvans.
Henne köpte jag som 2,5 åring för att hon kostade mindre än en sadel. Jag hade inga större förhoppningar.
Hon tar inte bara stor plats i stallet och på tålamodet, utan även i allas hjärtan. Hon har en personlighet som slår det mesta.
Hon är inte rädd för något. Hon ser ut som en älg, men hoppar som en katt.
Hon tävlade 120 cm med placering som femåring. Inget som jag någonsin hade trott när hon klev av lastbilen hemma hos mig för tre år sedan.
Hon har ingen svans och ingen man, men ett hopphjärta av guld. Hon viker aldrig ned sig och gör alltid sitt bästa. Hon är som en diamantring i en mjölktetra förpackning.

Jo, men det jag skulle komma till var att tre hästar tar tid och eftersom jag jobbar heltid och pluggar 75% blir det ibland lite tidsbrist. Det kan leda till multitasking situationer som dessa;

"Det är lördagkväll och jag är ledig. Det skulle vara trevligt att gå ut och dricka ett glas vin"

...men jag måste verkligen raka Dolly....och dricka ett glas vin. 

eller;

"Jag måste rida båda hästarna, men jag måste verkligen hinna plugga..och jobba"

...så vi tar båda i ett svep.

eller;

"Dolly måste verkligen komma igång till tävlingssäsongen, men jag kan ju inte rida för att jag har skadat foten"

...så vi låter henne jogga fem kilometer efter en fyrhjuling.

Snart är tävlingssäsongen igång. Då får vi se hur dessa alternativa träningsmetoder har funkat. Spännande. Eller inte. Den som lever får se. Jag hoppas innerligt att det är jag.

Sjuka sjuksköterskor

För er som har läst förut har jag ju visat vad som händer om man lämnar en finurlig häst ensam med en foderlåda. Vad tror ni händer om man stoppar lite extra tid i händerna på fyra sjuksköterskor och en dietist.
Ni ska få lite alternativ:
.

• Dom dricker kaffe och förhör varandra på latinska ord.
• Dom dricker kaffe och gnäller över lönen.
• Dom dricker kaffe och pratar sex.
• Dom dricker kaffe och pratar relationer, obefintliga, befintliga och önskade.
• Dom dricker kaffe och kissar.
• Dom dricker kaffe och pratar nutritionsbehov
• Dom dricker kaffe och skvallrar.
• Dom övar på att ta blodgas på varandra.
• Dom kollar varandras blodsocker.
• Dom kollar blodtryck på varandra och tävlar om vem som har bäst.
• Dom stoppar pulsmätare på varandra och ser vem som kan få högst puls snabbast.
• Dom jobbar ikapp det dom ännu inte hunnit med.
• Dom lånar musiken till Petters "Vinden har vänt", gör en egen version och lägger ut på youtube.

Alla alternativ är rätt, men jag har bara det sistnämnda på film, så för er som inte redan tagit del av den, varsågoda:

Jag vill sluta banta och skaffa barn.

..när jag ser det här;

..och sen ser jag detta och ångrar mig...

..sen vill jag sluta banta och slänga dom där jävla sopporna åt helvete och äta biff och bearnaisesås med pommes frites och majonäs. Sen ser jag detta och ångrar mig;

Ja, det går fort i hockey..eller vad är det man säger?

Jag är inte mer än människa för i helvete!

Dag nummer 9? Jag är så sjukt smal nu. Jag måste spänna ut magen och skrika för att jag ska synas i spegeln. Min rumpa är tight som på en elitgymnast. Mina bröst sitter så högt att hakan tar i dom när jag skrattar och min mage är så hård att man inte känner skillnad på den och en tegelvägg, förutom att den är så len att persikor blir avundsjuka.

Jag ljög. Förlåt. Förlåt för i helvete för att jag är människa. Jag har känslor. Medmänsklighet, kärlek, hat, vrede, missmod, glädje. Framförallt hungerskänslor.
Som vanligt när man gör ett radikalfel vill man gärna ha en anledning, typ;
"Förlåt älskling, jag var full och han var ....ehhhhhh, man?"
eller;
"Förlåt, din bil är fin, men väggen var så nära och hel front är sååååå 2010"

Jag har ätit. Min syster har varit här med sin bebis. Hon är två månader och heter Ruth. Hon är förövrigt det vackraste ting på denna jord. Mer för att vi är släkt än för att hon är en bebis. Jag gillar henne. Hon gillar mig. Eller rättare sagt, hon skrattar när jag håller i henne. Hon kan lika gärna avsky mig, men den som tiger håller med. Min syster ammar. Hon är hungrig. Jättehungrig. Jag är sympatisk.

Jag åt inte så mycket. Jag åt renhjärta, renfilé, friterad ädelost, mazarin, kötttfärsbiff, lax med parmesantäcke, nachos och en macka. Jag vet inte hur jag ska förklara mig....jag provar;
"Ehhhh, förlåt men jag var full och det såg gott ut" Det påminner mig om att jag drack rödvin också. Ett glas eller två.

Jag lovar, imorgon börjar jag om. Ny dag, nya möjligheter. Nya soppor, samma vedervärdiga smak.
Fy faan.

Förnedringstelevision i verkliga livet.

Jag har tenta imorgon. Det är en hemtenta. Den börjar klockan 09.00 och jag kliver av klockan 07.15 efter tio timmars nattjobb. Det är ok. Skriver jag dåligt är den en sak mellan mig och min självkänsla. Möjligen också med en viss inblandning av min lärare. Det gör inget. Privat förnedring.

Jag har ett mycket större bekymmer. Jag har tentaseminarium på fredag. I vetenskaplig metod. Det innebär såvitt jag kan förstå att jag ska sitta i en sal med drygt trettio andra personer och få en fråga som jag ska svara rätt på. Även om jag mot förmodan skulle kunna svaret så skulle jag nog svara fel av ren nervositet. Jag skulle nästan hellre ha sex i nationell television. Av två anledningar; 1/Jag skulle antagligen få pengar för det och 2/jag är väldigt mycket bättre på samlag än på begrepp som "statistisk inferens" och "students T-test". Det betyder inte att jag härmed skryter om min kapacitet i sängen, snarare att jag är sjukt dålig på forskningsmetodik. Bara för att klargöra.

Jag skickade ett mail till min lärare:
Hej xxxxx!
Angående tentaseminarium på fredag. Jag undrar hur upplägget ser ut? Jag känner mig lite nervös inför detta och undrar om det är ok om jag kommer förklädd, exempelvis Clintonmask? Jag känner att jag vill avsluta denna kurs med hedern och självkänslan i behåll. Väl mött/ Josefine





Hon har inte svarat ännu....konstigt.

Underbara måndag

Jag älskar Måndagar. En ny start, typ; Mitt nya nyttiga liv, mitt nya sportiga liv, mitt nya ekonomiska liv, mitt nya kreativa liv, mitt nya nyktra liv...
sen blir det söndag...
...och man sitter där med vitlössåsen från kebaben droppandes ned på låren(som man inte tränat på hela veckan), ringer telefonbanken med högerhanden(som inte skapat något kreativt på hela veckan) och inser att kontot är övertrasserat och tar en stor klunk ur rödvinsglaset som man håller i sin vänstra hand, suckar och tänker; Äsch, jag börjar på Måndag."
Same story, different week.