För er information

Ser att två av dom mest använda sökorden till denna blogg är "Bakisknull" och "Tjejsur".
Vad i hela friden är det ni läser egentligen och ännu mer; Vad är det jag skriver?
Ni måste skaffa er en hobby. Jag måste skaffa mig ett liv.

Dödslängtan?

Ni vet ridning. det där som småtjejer gör på fritiden. Det där som inte är någon sport. Man bara åker runt på en häst och studsar lite. Jag håller ju på med det. Mesigt. Fartlöst. Inte sport som riktigt sport, typ curling och hockey. Ridning är ju en tjejgrej, ja ungefär som mens. Fast faktiskt visar dom nog mer Libressereklam på tv än hästhoppning..Jag har ett erbjudande till alla er som tycker att ridning är mesigt. Jag har två tävlingshästar som skulle behöva sättas igång inför tävlingssäsongen. Jag tror det skulle kunna ge er en helt ny ståndpunkt angående ridsportens mesighet.
Jag ser inte fram emot att sätta igång mina hästar. Dom har ju vilat/ skogsridits i snart tre månader... på grund av detta. Jag undrar om någonannan är sugen på att hjälpa till. Hallå någon?
Sökes: Envist litet emobarn med dödslängtan, god balans och bra knipmuskler.
Finnes: Två viga flickor, välutbildade i de högre skolorna.

Maja
rodeo
Dolly
gummiboll


Nu ska jag ut och rida om det inte kommer fler inlägg efter detta, så vet ni varför.

Bantning med glesbygdsproblematik.

Dag nummer sju. Sugen på korv. Rejält sugen. Gör ett försök att beställa en korv på lokala korvkiosken. 

Hon säger; Nehe, du! Du bantar, jag har inga. Dom är slut.

Jag har grävt in mig i ett hörn. Min blogg kommer bli min död. Hungerdöden.

Att blogga är ett djävulens påhitt, iallafall när man bor på glesbygden.

Därför testar jag detta;

"Åhh, jag är så pank, jag har inga pengar" Tror ni att jag kommer få handla gratis på Ica nu? I såna fall ska jag köpa korv, flera stycken.

Jakob fick mig att gråta.

Bakgrund

Dag nummer 6.
Åkte hem till några goda vänner. Dom frågade om jag var hungrig, jag svarade ja. Dom frågade om jag ville ha mat, jag svarade; Nej, jag bantar. Jag frågade vad har ni ätit? Dom svarade flygande Jakob. Jag började att grina.
Jag kommer vinna SM- i humörsvängningar.
Frågor på det?

Jag bantar, vg stör ej!

Ni kanske minns det här.


Men, fy.
Jag äter soppor, sådana där med kraftig bismak, tjock slemmig konsistens och som ger mer illamående än mättnad. Det är synd om mig. Det tycker jag iallafall själv. Det var mina vita ridbyxor och mina favoritjeans som talade om för mig att jag borde sluta äta. I mitt nästa liv skall jag spela hockey. Det finns inte en chans att någon kan klura ut vad man väger innanför en hockeyutrustning. Det finns en god chans att man kan lista ut vad någon väger innanför ett par tighta, vita spandexbyxor. Vita ridbyxor döljer ingenting. Inte fetma, inte celluliter, inte dålig ridning, inte ens trosorna man har på sig. Vilken gedigen skitsport. Kilon smyger sig på snabbare än en tiger och tystare än en indian. Helt plötsligt är dom bara där, högst oväntat och minst lika ovälkommna som en dammsugarförsäljare. Jag gillar chips och hatar spenat. Det är ett problem. Ibland undrar man hur Gud tänkte när han bestämde kalorierna. Varför gjorde han inte spenat, salladskål och broccoli till kaloribomber? Då kunde han istället ha gjort chips, grädde och efterrätter kalorisnåla. Typiskt män. Om Gud hade varit en kvinna hade jag sluppit hålla för näsan och dricka snusksoppa. Om Gud varit en kvinna hade hon också uppfunnit en mute-knapp som man kunde använda när man inte orkade lyssna på folk. Hon hade även uppfunnit bantningssoppor med smak av lammracks med rosmarin och vitlök. Önsketänkande. Nu är Gud man och jag för välmående för att komma i mina ridbyxor. Så är det. Den bistra verkligheten.

Dag nummer 5 av, ja..21?!
 Gud vad jag kände att hoppet sjönk när jag skrev det där. Eftersom fem dagar har känts som femtio kan jag (trots min hjärnas skrikande kolhydratsbehov) räkna ut att det mentalt innebär 210 dagar, dvs 5040 timmar !!

Kilon bort: Vågen säger 4,7( varav min intuition säger mig att det bara är vätska), byxorna säger 0, min ork säger minst 17.
Byxornas passform: Har ni sett Barbapappa i nylonstrumpbyxor och fettfördelartrosor?
Sinnesstämning: Blå/svart
Irritation: Hög/Väldigt hög.
Hunger: Obefintlig när jag tänker på soppa, högst märkbar när jag tänker på oxfilé.
Senast googlat: Lammracks, recept rödvinsås.
Vill helst just nu: 1. Slåss, men det orkar jag inte. 2. Skälla ut någon, men det orkar jag inte. 3. Äta, vad som helst till och med sparris. Skulle även kunna tänka mig att äta mittuppslaget i DN, bara jag fick tugga.
I munnen just nu: Min tunga.


Jag återkommer om jag överlever. Högst tveksamt dock.

Användbart värdelöst vetande.

Ibland undrar jag om inte hjärnor kan bli mättade, överinformerade. Sitter och pluggar och kan bara inte banka in dom där 7,5 poängen vetenskaplig metod i min arma hjärna. Jag skulle behöva rensa hårddisken, börja på ett nytt blad. Det pågår ett inbördeskrig i min hjärna. 
Jag läser;
"Hur ser en normalfördelningskurva ut"
Jag tänker;
"Var det den där klockformade kurvan, den som var symetrisk och byggde på median och percentiler?" Nej, vad faan. Tänk att Burkina faso är före detta Övre volta och att det bestod av tre kungadömen innan kolonisationen. Kanske var den där normalfördelningskurvan s-formad? Vad hette kungadömena nu igen? Nej, kurvan måste bygga på medelvärde och standardavikelse. Wogodogo var nog huvudstaden. Jag undrar om en variansanalys räknas till de kvantitativa metoderna? Var det Tengkodogo och Yatenga?  


När jag var liten läste inte min pappa godnattsagor som Klas klättermus eller Snövit. Istället lärde vi oss sådana där Burkina faso-grejer och även hela världens flaggor. Jag vet alltså att Kiribati har hav, fågel och sol på sin flagga istället för att kunna namnen på dom sju dvärgarna...


Imorse fick jag ett märkligt telefonsamtal;


-Hej! Det var från Leksands if, jag söker chefen.
-Ja, det är jag det.
-Jag trodde du skulle vara en man?
-Jag trodde Tommy Salo skulle vara längre.
-Va? Jag har nog ringt fel.
-Det tror jag bestämt.


Det här samtalet var den ultimata droppen, inte för att jag vet att Tommy Salo har tackat ja till att bli sportchef för Leksands if, utan för att jag faktiskt vet att han är 183 cm lång....
Detta utan att vara det minsta intresserad av hockey. 
Jag skulle ha mycket mera nytta av att veta hur en normalfördelningskurva ser ut.
Ctrl-alt-delete, någon?

Rotfällor och hjärnsläpp.

När det händer något som stör ens vanliga I-landsrytm så blir man ganska handikappad. Vi har ju haft besök av Dagmar. Jag tycker förövrigt att det är märkligt att katastrofer är könsbestämda. Gudrun, Katrina och Dagmar. Varför inte Gunnar, Kenneth och Dag? Även om namnen på stormar och andra katastrofer tas från förutbestämda listor så känns det som om dom är överhängande kvinnligt benämda. Jag är lite besviken på att jag sov mig igenom 43 sekundmeter. Att vakna på morgonen och se på löpsedlarna att vi haft en naturkatastrof känns ocoolt. Det tyder antagligen på god nattsömn, eller utbrändhet. Ingen elektricitet känns till en början småmysigt. Alla blir vackrare i skenet av ett stearinljus. Att smälta is på vedspisen för att dricka kaffe är också lite 1800-tals gulligt, men att åka sju kilometer till macken för att gå på toa känns allt annat än mysigt. Nu är det iallafall över och man får väl se det som om att man kom lindrigt undan med ett par träd mindre i skogen och kalla tår. Min kompis fick ett besök av en jättegran på sin farstukvist. Eftersom hon inte äger en motorsåg fick hon en snilleblixt och bestämde sig för att annonsera ut den på blocket mot avhämtning. Jag gillar mailkonversationen som följde;


Läs den här annonsen.




Hur tänkte hon som svarade på annonsen? Vad har hon för monsterSUV? Stormen tog tydligen inte bara träd utan även en och annan hjärncell.


Den 30 december 2011 15:13 skrev Jenny

Hej

Vet du hur mycket den väger? Kan man ta det på takräcket på en SUV?

MVH

Linda

Hej Linda,

Oj! Hur lång är din SUV? Granen är ca 20m.

Allt gott,

Josefin