Follow by Email

måndag 26 september 2011

Om att sälja sin kropp för varmkorv.

Att ha en häst är dyrt, lika dyrt som ett par snygga Louis Vuitton skor. Varje månad. Att ha tre hästar är så dyrt att det borde vara olagligt. Förutom att jobba ihop en rejäl lön varje månad behöver man skattefuska, göra inbrott, stjäla på matvarubutiker, sälja sina organ eller bitar av sina lårmuskler till vetenskaplig forskning. Eftersom jag är sjukt dålig på att deklarera har jag inte riktigt hunnit till skattefuskningskapitlet. Jag är för feg för att stjäla. Jag är för mörkrädd för att göra inbrott. Jag är sjuksköterska, vilket gör att jag genom åren har snappat upp att organen kan vara bra att ha. Mina lårmuskler är (förutom ganska klädsamma) även perfekta att ha när jag böjer mig ned för att plocka upp saker som jag tappat. Hästarna måste ha mat för att fungera, prestera och må bra. Jag måste ha det jag behöver för att fungera, prestera och må bra. Därför har jag lärt mig prioritera. Enkelt, men just i skrivande stund känner jag att jag är beredd att sälja min kropp för en burk med Bullens pilsnerkorv. Det känns rent spontant som ett helt korrekt beslut, men jag tror ändå jag ska ta och sova på saken.



    Mina prioriteringar                             Hästarnas nödvändigheter

2 kommentarer:

  1. Haha, jag gillar dina prioriteringar!

    Jag hade fyra hästar tidigare, så jag vet att det kostar och vad man är beredd att göra. Man kan ju inte sälja en vän bara för en så futtig sak som att man måste äta själv menar jag...

    Hoppas det löser sig!
    Anneli

    SvaraRadera
  2. Nej, eller hur! Jag är själv sjukt nöjd med mina prioriteringar! Allt man behöver. Compact living är ju vedertaget. Det nya är Compact feeding liksom...;)

    SvaraRadera