Helt otroligt, men jag kan faktiskt bli arg. Jättearg. Italienskt arg. Jag blir arg på andra människors dumhet. Jag blir också arg på min egen dumhet, ganska ofta.
Idag har jag följande irritationsmoment på min topplista;
1/ Hormonfyllda medelålders män som ilsket slänger folkölsburkar och spydiga kommentarer pga att en "hästgubbe" vann Jerringpriset.
Det som träffar mig hårdast är det faktum att dom flesta som uttalar sig inte vet vilket enormt arbete det ligger bakom en sådan framgång. Ja, han höll ett dåligt tal? So what? Jag tycker inte att Tiger Woods är en sämre golfspelare för att han har lika lätt att göra en "Hole in one" i kvinnor som på golfbanan. Det tycks florera en uppfattning om att vem som helst hade kunna gjort det Rolf-göran klarat av, bara dom fick sitta på hans häst. Vi kan börja med hästen; Det ligger oftast ett enormt avelsarbete bakom en häst som går liknande klasser. Både pengamässigt, planeringsmässigt och prestationsmässigt. En häst som Ninja la silla är inte född i farstun. En ryttare som Rolf-göran kan vara född i farstun, men inte så långt efter att navelssträngen klipptes så satt han antagligen på en snöig ridbana och tränade bommar, sedan fortsatte han med det, dag in och dag ut och gör det fortfarande idag, även fast förutsättningarna har ändrats.
Folk tycks tro att vem som helst hade kunnat göra det RGB gjorde, bara dom hade haft hans häst.
För hästen "springer bara runt och hoppar över hinderna". Ja det gör den, men det ligger en enorm precision, känsla, skicklighet och perfektion bakom hästens varje rörelse. Det finns ett band och en timing mellan häst och ryttare som inte hade kunnats kopierats av vem som helst. Kanske ingen.
Om jag fick Björn Borgs tennisracket och tränade som han skulle jag bli en av världens bästa tennisspelare då? Skulle inte tro det.
Så jag ber er, ni som sitter där i soffan och kallar er sportintresserade, dra in en extra näve jordnötter i käften och håll fjärrkontrollen med båda era flottiga händer, så att vi slipper höra, eller läsa, era missriktade, ointelligenta utsagor kring Jerringpriset.
Apopå att vara arg eller irriterad så dök ett minne upp.
Ni vet min bilskolelärare, Conny. För er som inte vet:
Här.
Han lärde mig ju, som jag redan berättat, en hel del saker. Han har även sagt detta;
"Josefine, jag ser att du är irriterad. Du har taggarna utåt. Gör nu som igelkottarna och rulla ihop dig till en snäll boll. Det ser bra ut för dom du träffar på och det finurliga är att du kan peka finger åt dom, med båda händerna, inifrån bollen, utan att dom har en aning. När du tänker på det så kommer du börja le. Dom kommer ta ditt hånleende som om att du är glad. End of story.
Conny var klok han. Rolf-göran är grym. Nu rullar jag ihop mig och hånler. Frågor på det?
