Dag nummer 9? Jag är så sjukt smal nu. Jag måste spänna ut magen och skrika för att jag ska synas i spegeln. Min rumpa är tight som på en elitgymnast. Mina bröst sitter så högt att hakan tar i dom när jag skrattar och min mage är så hård att man inte känner skillnad på den och en tegelvägg, förutom att den är så len att persikor blir avundsjuka.
Jag ljög. Förlåt. Förlåt för i helvete för att jag är människa. Jag har känslor. Medmänsklighet, kärlek, hat, vrede, missmod, glädje. Framförallt hungerskänslor.
Som vanligt när man gör ett radikalfel vill man gärna ha en anledning, typ;
"Förlåt älskling, jag var full och han var ....ehhhhhh, man?"
eller;
"Förlåt, din bil är fin, men väggen var så nära och hel front är sååååå 2010"
Jag har ätit. Min syster har varit här med sin bebis. Hon är två månader och heter Ruth. Hon är förövrigt det vackraste ting på denna jord. Mer för att vi är släkt än för att hon är en bebis. Jag gillar henne. Hon gillar mig. Eller rättare sagt, hon skrattar när jag håller i henne. Hon kan lika gärna avsky mig, men den som tiger håller med. Min syster ammar. Hon är hungrig. Jättehungrig. Jag är sympatisk.
Jag åt inte så mycket. Jag åt renhjärta, renfilé, friterad ädelost, mazarin, kötttfärsbiff, lax med parmesantäcke, nachos och en macka. Jag vet inte hur jag ska förklara mig....jag provar;
"Ehhhh, förlåt men jag var full och det såg gott ut" Det påminner mig om att jag drack rödvin också. Ett glas eller två.
Jag lovar, imorgon börjar jag om. Ny dag, nya möjligheter. Nya soppor, samma vedervärdiga smak.
Fy faan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar