Trust is everything- love is just a feeling

Pappa-Jossan 1-0

-Kan du övningsköra med mig till C-kortet?
-Jag hade gärna hjälpt dig, men det går inte.
-Tycker du jag ska hitta någon som är bättre på att köra?
-Nej, jag tycker du ska hitta någon med en bättre livförsäkring.
-Pappa! Jag älskar dig!
-Jag älskar dig också, väldigt mycket, men det innebär inte att jag älskar din bilkörning.

.....To be trusted is a greater compliment than to be loved= Jag är körd.

Tacolördagsmyyyyzzzz

Annars verkade fåren sugna på att bli fångade. Lammkotlett.

Jag ska bli köttbonde när jag blir stor.

Fånga din jävla dag du, själv ska jag sova.

Frågor?

Ödmjuk? Jag?

Eftersom jag faktiskt varit fin och ödmjuk här ett tag , så tänkte jag ta och dela med mig av min andra sida. I form av mina senaste facebookstatusar.
Helst vill jag skylla på speldjävulen eller sossarna, men det är nog helt enkelt  bara jag.

"För er som inte börjar grina när ni förlorar. Josefine77 på rumble."



eller;

Det där med ödmjukhet... Får nog ta bort det ur cv'n. Eller som pappa Kenth skulle sagt.
" Så där får man inga kompisar, Anna Josefine Viktoria". 

Hopplös. Jag är hopplös.

Causa soc

Jag försöker jobba heltid natt, praktisera på dagarna och sköta om mig själv och tre hästar. Det går sådär. För att få lite mer tid på dygnet har jag tagit bort lite överflödiga saker, som tex sömn. 




Sökes:
Jag behöver en sekreterare, en ekonomichef, en kock, en städerska, en kebabrulle och en man. Om jag bara kan få fem saker så kan jag vara utan mannen, bara kocken kan byta däck och rensa avlopp. Om ekonomichefen är gift så får städerskan gärna vara snygg och tycka om rödvin och sex.
Svar till #TröttTankspriddoch Stökig#


Tack på förhand.

Vad kostar morfars liv?

Idag, fyrtio minuter innan jag stämplade ut från mitt jobb, räddade mitt arbetslag ett liv. Det kanske var din morfar, din pappa, din bror eller din älskade livskamrat. Ingen annan känsla kan slå det. Att man kan mota döden i dörrposten för att man har det där lilla extra. För att man är en del i ett grymt arbetslag, för att alla vet vad dom ska göra när det krävs.
Det slår mig hur underbetald och överbetald jag är på samma gång. Underbetald för att liv inte kan prissättas. Det finns inget PLU nummer på liv. PLU 222 bananer, 28 kr kilot. PLU morfars liv, priceless. Samtidigt kan inga pengar i världen jämföras med känslan av att ha fått vara en del i att skänka någon en julafton till med barnbarnen i knät, en midsommar till på landet eller ett par ljus till i födelsedagstårtan.

 Mitt jobb är det sorgligaste jobbet man kan tänka sig och man kan avsluta natten gråtandes i duschen hemma. Mitt jobb är också det vackraste jobbet man kan tänka sig. Man avslutar morgonen på statoil med en varm kopp kaffe i handen och tänker "22 kronor, billigt! Det har jag råd med för jag blev just miljonär på karmakontot"
Kaffekoppen värmer skönt i den kalla handen, men hjärtat pickar kokhett inne i bröstet och skulle kunna värma bort all is i antarktis.
Jag vill highfiva statoilkillen, brösta honom och skrika;
"Jag har räddat morfars liv!"
Istället säger jag;
"Tack för kaffet! Ha en bra dag"

Jag har blivit lurad.

På med pumpsen, vädra huset, brodda av hästarna. Full fart till jobbet.
Det är vår nu.
Kommer hem efter en lång natt på jobbet och inser att jag blivit lurad.
Priceless.

Kung Bore är en sadist. Jag är ett oskyldigt offer.

Skitspel.

Wordfeud, alltså..

Jag hatar att förlora. Hatar wordfeud.

Det finns ju näsapa, myrslok och hammarhaj.

Vem har bestämt att inte sälar kan vara beroende?

Gud, vad less jag blir.

Wordfeudbeoende

Jag har inga vänner. Ifall jag hade haft några så hade dom berättat för mig att om man spelar random på Wordfeud mitt i natten så ska man vara beredd på att folk är mer intresserade av att prata snusk än att lägga ord. Tack då vet jag.

Trial and error.

Att vara Wordfeud beroende, dålig förlorare och norrlänning går inte ihop.

Visst faan heter det potäter!

Skitspel.

josefinejosefine77. I double dare u.

Det där med Iphone

Jag har kämpat emot länge, men nu har jag trillat dit; Iphone träsket. Det är appar hit och synkroniseringar dit. Jag pratade med min kusin igår och han hördes jättedåligt. Varpå jag säger;"Vad var det jag sa! Iphone är skitdåliga, man hör aldrig vad folk säger!" Han föreslog att jag skulle prova ta bort skyddsplasten som ,förutom skärmen, faktiskt även täcker högtalaren.
Jag erkänner; Jag är en Neandertalare som blivit inzippad i 2000-talet. En ointelligent apa skulle kunna sköta en Iphone. Jag därmot har nog bättre utbyte av en Doro.

Min hjärna verkar inte helt kompatibel med Apple. Mina fingrar är det definitivt inte. Som ett bevis på det ska ni få ta del av min sms konversation med hovslagaren;

Att göra onsdagen den 21/3-2012;

1. Köpa en telefon för fullvuxna fingrar.

2. Leta ny hovslagare.

3. Försöka överleva en dag till i min egen kropp.

Telefonsex?

Ska köpa skydd till telefonen.
Beskrivningarna känns tvetydiga, men
jag gillar saker som är multifunktionella.
Bumperskydd och fredagsmys i ett?


"Mjukt skydd med inbyggd böjfunktion så att den kan placeras i stående position"


"Detta skyddet sitter tajt och har en skön, mönstrad yta 179 kr."


"Intelligent 3-stegs-skydd som skyddar mot repor, damm, fukt, stötar och skakningar."


Ville bara dela med mig, måste skynda vidare! Här blir inga barn gjorda.

Skitägd?

Det var ju ett tag sedan jag flyttade från Stockholmsförort till Norrland. Det var ju också ett tag sedan jag var tonåring. Det betyder att jag inte längre hänger med i tonårssnacket.

Ska därför bara dubbelkolla en grej;

Idag när jag skulle kratsa Myrans hovar så hytte hon åt mig, vilket ledde till att jag röt till åt henne. Hon blev stilla, jag kände mig stolt över att ha återfått makten och fortsatte kratsa. Helt plötsligt fick jag något varmt och tungt i nacken.

Hon sket på mig.

Frågan lyder som följer; ÄR JAG ÄGD?

Naked och exposed.

Här har ni en bildserie för att från grunden förstå mitt dilemma.

Jag trodde att det var min fot som var i fokus. Den var nytvättad och klädd i en ren, fin strumpa. Inte hade väl jag kunnat ana att foten satt ihop med benet som sitter fast i höften. Jag jobbar på kirurgen. Där tar vi bort det trasiga eller sjuka. På ortopeden sitter tydligen allt ihop. Knepigt. Jobbigt.

Det borde vara olagligt med snygga sjukgymnaster. Iallafall när dom vill se benböj bakifrån i trosor. Dagens remember;

Ta på mig snyggare eller iallafall definitivt mer heltäckande trosor nästa gång.

/ Jossan-generad, naked och exposed.

Sugen på en morot?

...när man får infallet att avfärga håret och inser vad morotsrött verkligen betyder. Hemmakväll. Check. Hemmavecka. Förmodligen. Check.
MILF är såååå 90-tal.
VILF är det nya svarta.
Vegetarian-I-Like-to-Fuck.

I love to be me.

Pappa Kenth och kvinnorna

Jag älskar min pappa. Han heter Kenth och är världens finaste. Han är även världens snällaste och mest generösa. Han är också den ärligaste man jag känner. På gott och ont.
Vi bor inte i samma stad, men vi pratar i telefon minst en gång om dagen. Som idag;


Pappa- Hej! Har du ringt och gratulerat din lillasyster?


Jag; Nej, har hon namnsdag?


Pappa; Nej, men det är internationella kvinnodagen! Jag gratulerade henne idag.


Jag; Jaha, men du har ju inte gratulerat mig...

Pappa; När hon hade lackskor och klänningar stod du fortfarande lutad mot ett träd och kissade, du badade i shorts tills du var sexton och körde traktor när hon konfirmerade sig...


Jag; Men, pappa! Kvinnor kommer i olika skepnader.


Pappa; Sant, det. Måste gå nu!

Jag; Pappa!! Säg det då!

Pappa; Självklart; Älskar dig!

Jag; NEJ! Inte det! Säg grattis! Hallå?

Klick.

Imorgon är det jag som går och köper mig själv en bakelse. En rosa med fluffig grädde och ros.
Ingen ska få snuva mig på den där kvinnodagen! Den är min med!

Formsvacka

Här skulle det kunna stå:
"Varit och tränat zumba en timme, svettigt"


Istället blir det:
"Skulle träna, kom fem minuter för sent till passet och bestämde mig för vända i dörren på gymmet och åka och köpa en pizza istället, flottigt"


Jag lyder under minsta motstånds lag. Karaktären är på topp, likaså kaloriintaget. Buffrar tydligen för en ryssvinter, inte beach 2012.


Nu luktar jag tonfisk istället för svett. Härligt.

Falling down

Har alltid tyckt att det är overkligt att människor kan mörda andra människor.
Inte längre.
Två timmar mixat med internetstrul, bortkopplingar och irriterande telefonsamtal med Sj´s kundtjänst. Detta som rosen på en tio timmars jobbnatt, har gett mig en helt ny synvinkel. Jag vill mosa ned tågbiljetten i halsen på kvinnan i andra änden av telefonluren.
Jag planerar att göra en film av detta. Jag ser scenariot och hör bakgrundstonerna "Du har 27 samtal före dig, du har 27 samtal före dig, du har 27 samtal före dig". Filmen baserat på detta ska givetvis tituleras "Jag vet vad du gjorde för att behålla mig i telefonkö hela förra sommaren"

Någon som vet någon bra intensivkurs i "Anger management". Tips mottages tacksamt.

Ps att räkna till tio fungerade inte "En biljett i halsen, två biljetter i halsen, tre biljetter i halsen...."Ds

Ctrl-Alt-Delete

Är det ok om man bara går och lägger sig. Drar ett streck över allt som känns jobbigt. Har aldrig förstått varför folk ska irra sig in under skinnet på andra. Varför dom ska ge sig faan på att gräva upp varenda liten känsla som finns. Våldsamt bryta sig in, vända upp och ned på allt, för att sedan spotta på golvet...
Jag kräks, på farstugolvet, jag hoppas att du halkar och får en pertrochantärfemurfraktur..minst.
Jag bitter? Nej.
Var den där femurfrakturen det värsta jag kunde komma på? Nej, men dom flesta andra skador genererar vård på kirurgen. Det vore inte bra, ur min synvinkel.

Eller så kommer du tillbaka. Med rosor. Minst.

Snillen spekulerar.

-Ja, men Jossan vad vill du ha för kille då?
-En riktig kille.
-Hur tänker du nu?
-Ja, en sådan som har en fyrhjuling.
-Vad gör du nu?
-Kollar blocket.
-Efter en kille?
-Nej, efter en fyrhjuling.


En riktig kvinna reder sig själv. Fredagsmyset kan jag ha med mina kompisar.

Fredagsknull och rödvin

Ja. Jag antar att det vore helt legitimt att skriva att jag skulle vilja äta middag med rödvin och tända ljus. Sitta länge och bara prata.

Egentligen kanske jag bara är sugen på att käka varmkorv och knulla. Helt ointresserad av att lyssna på vad den mittemot har att säga.

Att skriva att man skulle kunna tänka sig ett fredagsknull vore kanske lite att tänja på gränserna.
Olämpligt. Okvinnligt. Oväntat. Otäckt.

Så jag skippar den raden, men inuti mitt huvud kan ingen höra vad jag tänker.
Tur. Tur för mig. Tur för er.

Trevlig helg!

Ge mig finnar på ryggen och bananlikör.

Det sämsta med att plugga på distans är att man inte kan sätta igång brandalarmet och få en håltimme. 
Det bästa är att man har eget ansvar över sina studier och sitt tidsupplägg.
Är det någon som har lite tid och/eller ansvar att sälja?
Det är jobbigt att vara vuxen. Jag vill ha finnar på ryggen, dricka bananlikör blandat med folköl och ha gigantiska kärleksproblem.
Eller också vill jag bara ha en egen fröken som säger åt mig att göra läxorna. Mest det kanske.

Svenska flaggan blå och gul, att vara svensk är inte kul.

Ranelid gjorde en Robinssonrobban.


Robban målade sig blå och åt en biljett.


Ranelid målade sig orange och åt upp min tro på mänskligheten.


Uttrycket; "Jag är stolt över att vara svensk" känns helt plötsligt väldigt fel.

Farmville

Jag bor där. I verklighetens Farmville.

Om jag ska få mina galler till hästarnas fönster svetsade måste jag gå till grannen och låna socker för att kunna baka en kaka till han som ska laga dem, sen måste han som lagar dem ge en flaska whisky till sin chef för att han ska få låna svetsen. Han som fått flaskan måste sen dela den med sin granne som i sin tur blir packad och kör ner den andra grannens staket med sin snöslunga. Han får då anlita en kompis som är snickare för att kunna laga staketet. Pengarna till en ny snöslunga får han låna av sin mamma mot att han kaklar hennes badrum.

I skrivande stund är jag dock mer sugen på att vara en del av Bubble witch saga. Jag vill skjuta ned alla uppblåsta megalomaner som tror sig vara lite viktigare än alla andra.
Pang! Du är borta.

Irriterande...på plats nummer 1...

Människor som använder Facebook för att pränta in i andra människor att dom borde göra mer för mänskligheten, svältande barn och uteliggare. Det finns absolut inget fel i det, utan jag är alltså irriterad över hur dom uttrycker sig;

"Alltså, hur svårt ska det vara att skänka pengar/kläder/mat? Ni som inte gör det är dumma i huvudet. Alla borde ta sig en funderare! Gå inte bara runt och lev lyx! Ställ upp!"

En sådan status skapar frågor i mitt huvud. Vad jobbar du med? Jaha, du jobbar inte? Jaha, du jobbar med att sälja Restylaneinjektioner? I vilket fall tror jag att människor som måste skriva sådana aggressiva "slå-alla-andra-människor-på-fingrarna"statusar lever i ett enormt missmod och har ett kraftigt behov av att dämpa sin egen ångest över sin miserabla, plastiga tillvaro genom att spotta på andra. Vad vet du egentligen om alla dina 760 kompisar på Facebook? Hur vet du att dom inte redan genom sitt arbete skänker oerhörda resurser till behövande? Hur vet du att dom inte skänker sin semesterersättning till svältande barn i afrika? Hur vet du att dom inte skänker pengar till stadsmissionen?

Nu är jag egentligen inte jättearg över detta utan mer förbryllad, road och sugen på att lägga in detta som kommentar under denna människas nästa statusuppdatering som berör ämnet.

Ge mig sexan eller få en kula mellan ögonen. Capice?

Eftersom jag har en missbrukarpersonlighet så gör jag saker 100%, minst.
Just nu har jag hamnat i en manisk träningsperiod.
Idag var jag försenad till Kettlebells. Det är inte att rekommendera.
Det betyder att alla lagom vikter är tagna.

Dom vikterna som finns kvar är då dom som egentligen är tillägnade ryska kulstöterskor eller smygfeta medelåldersmän som vill testesteronhävda sig i den kvinnodominerade salen.
Jag tillhör ingen av kategorierna.
Det var bara att bita i det sura äpplet och grabba tag i en av dom kvarvarande vikterna. Det kändes ju coolt till en början, snegla bakåt via spegeln och inse att man var en av dom som hade tyngst vikt i händerna. "Faan, vad grym jag är!"
Efter tio minuter kändes det snarare "Faan, vad grymt det här är!"
Tjugo minuter senare övergick det i en rejäl dödsångest.
Efter trettio minuter hade jag totalprojektilerat min smärta till en rejäl ilska mot kvinnan bakom mig. Hon stod bakom mig med tre (TRE!) olika kettlebells som alla var lättare än min. Hon stod och svingade en sex kilos kula, med rödrosiga kinder och ett underfundigt leende på läpparna.
Själv stod jag och fick uppbringa magiska krafter för att ens få min förbannade kula att röra sig uppåt, framåt. Jag försökte tänka onda tankar för att få kraft. Provade expojkvänner, men insåg att jag inte var ett dugg arg på dom, provade chefen, men det hjälpte inte heller. Provade att tänka på världens orättvisor och svält, men det gjorde mig mest hungrig.
Svetten rann i ansiktet, lungorna ville tränga sig upp genom halsen i hopp om syre och hjärtat försökte banka sig ut genom ryggraden. Varje gång min kula rörde sig bakåt fick jag kväva tvångstanken om att släppa den på henne. Jag ville pricka henne, bara halka lite med mina krampande händer.."Ooops, oj förlåt....ursäkta. Det var inte meningen. Bara lite". Jag höll mig, men det var nära. Mycket nära.
Med detta vill jag bara säga att man aldrig går säker, inte ens på Kettlebells. Så mina vänner, seize the day och ge faan i att roffa åt er tre olika vikter nästa gång ni tränar.
Man vet aldrig vem som står framför er.
Det kan vara jag.

Gymnastiskt självmordsförsök.

Jag har ju bott i Japan. Även läst Japanska på universitet. Det hjälpte tydligen inte.
Idag har jag tränat Tabata som är en japansk träningsform.
Jag tyckte det lät mysigt och snällt.
Det var det inte.


Tabata är uppenbarligen synonymt med Kamikaze. Den svenska översättningen torde närmast vara; "Utdraget och smärtande självmordsförsök i grupp ackompanjerat av discomusik". Bara så att ni vet. Min rumpa vet och resten av min kropp hade också vetat det om den fortfarande hade varit funktionell med känsel. Det är den inte. Den är sargad, trasig och trött. Om jag inte haft så förbannat ont i varenda muskel, inklusive käkmuskeln, hade jag tröstätit en kebabrulle. Det går inte. Vatten med sugrör? Kanske. Jag ska prova när jag kan andas igen.


Dagens " Note to myself"- Google innan varje träningspass som verkar tillsynes ofarligt.


Armarna går inte att lyfta över midjan, fötterna vill inte lyfta från underlaget och ryggen orkar knappt hålla mig upprätt. Nu ska jag beställa en taxi till brevlådan, sen ska jag ringa grannen och fråga om hon kan komma och sätta på mig skorna. Vi hörs.

Tabata är en högintensiv intervalltränings form som ligger under träningsformen H.I.T – High Intensity Training. Intervallformet som ursprungligen skapades av den japanska forskaren Dr. Izumi Tabata består av 20 sekunder hög intensivt träning (så hårt du kan pressa dig) följt av 10 sekunders vila. Upprepas i fyra minuter under hela passet. 

Tabata-metoden är lätt att förstå och tillämpa, men det är viktigt att påpeka, det är inte lätt att göra och rekommenderas inte för otränade nybörjare! Tabata träning vara brutal! Jag har kört detta med vältränade fotbollspelare och det är inte många som klarar av att köra igenom de fyra minuterna som Dr. Tabata rekommenderar. Därför är det nödvändigt att gradvis utveckla (periodisera) Tabata träningen. 

Med detta sagt, progression eller ingen progression, för att använda Tabata-metoden med framgång måste du vara beredd att arbeta hårt. Lånat av www.amplius.se.

Mäns könsdelar är obehagligare.

Har pratat med diverse instanser och hör mig själv använda ordet "överfitteri".
Moget? Nej, men nödvändigt.
Stridens hetta gjorde mig oförmögen att hitta synonymer.
Känner mig ändå tacksam att jag inte sa "kuksugarfasoner".  Det hade varit om möjligt värre. Man ska vara glad för det lilla.
Jag ska önska mig svenska akademins ordlista i julklapp, eller ett mindre sydeuropeiskt humör. Kanske båda.

Telefonförsäljare är guds gåva.

När man bor på landet är det dåligt med dörrknackare. Ingen knackar på och vill sälja dammsugare eller tvinga på mig en religion. Därför står en bonntjejs hopp till telefonförsäljare.
Jag var precis otrevlig mot en telefonförsäljare. Jag älskar telefonförsäljare, där får jag utlopp för all min undergrävda aggression. Tack för att ni finns. Ni och dubbelnougat är mitt enda hopp under PMS.
Skönt. Jätteskönt. Ring igen. Snälla?

Var sak har sin plats.

Alltså jag har flipflop på stranden, foppa på jobbet, sneakers till vardags, snowjoggings i stallet, gummistövlar när det regnar, ridstövlar när jag rider, reebok reetone när jag tränar och klackskor för att..ja, för att ha i garderoben mest.

Därför undrar jag varför man prompt måste ha en partner? Alltså jag skulle kunna tänka mig en på stranden, en på jobbet, en till vardags, en i stallet, en för att titta på film med när det regnar, en att träna med och en att ha i garderoben (som man kan plocka fram när det kniper).

Vissa skulle kalla det polyandri eller polyamori.
Själv skulle jag säga att det var ; "En plats för var sak och var sak har sin plats"
eller "Kärlek och närhet utan behov av skavsårsplåster"

Jag tycker det är sunt förnuft; Vilken normalt funtad människa har flipflop i -25 och snowjoggers på Las palmas, liksom?
Eller i och för sig vilken normalt funtad människa har snowjoggers överhuvudtaget?

FACEBOOKSKRYTSTATUS

Shiiiiit! Höll på att glömma(för att det var så enkelt) Idag har jag tränat Pump OCH Streetdance. Intressepil i ögat. Jag vill att ni antecknar. Tyvärr inga km på varken Fuckkeeper eller Runkeeper. Löpningen kan jag lätt vara utan. Jossan? Ja, du vet Jossan-"Moves like a butterfly, stings like a bee". Jaha! Hon. Det är jag det. Sen har jag ätit finmiddag. Jag är allt bra jävla duktig jag.

Miss i protokollet.

Känslan när man ska blunda i 20 minuter och vaknar 4 timmar senare.
Powernap goes timegap.
Jobbigt. Någon som har några timmar att sälja? Helst med dagsljus.

Jag har inte headset så ofta...

...men påminn mig om att det inte är ok att sjunga med i låtar när man går runt på Ica. Inte alla iallafall...
Definitivt inte denna....

Han i charken kommer aldrig glömma den låten.....han kommer aldrig glömma mig heller, vilket känns..ja,nja...sådär i ärlighetens namn. Se scenariot- en tjej i 35årsåldern med en ost i ena handen och ett toapapperspaket och tre kexchoklad i den andra..sjungandes.. "Pussy aint shit but lips and clits. One vagina two vagina just like a minor. I'm gonna go deep paid fuck for reminder..." Illa. Illa på riktigt. Jag måste byta till Konsum.

Skjut mig, annars gör någon annan det.

Jag tackar ödmjukast, men avböjer inte vänligt, men bestämt.

Alltså, ja det kan nog te sig märkligt med folk som är över 30 år och singlar. Iallafall om man inte är utseendemässigt avvikande, inte socialt utmanad eller våldsbenägen. Jag förstår det. Själv blir jag brydd om jag träffar någon som är hyggligt normal utan en massa konstigt bagage och över 30.
Det genererar en massa tankar och funderingar i mig. Min fantasi blir plötsligt väldigt pigg.
"Ok, han har inte ett helt fotbollslag av barn?"
Det normala svaret på det är att han har valt det själv.
Själv så tänker jag; "Vasectomi?", "Oskuld?", "Oduglig?", "Massmördare?"




En ny person är intresserad av din profil:
Ålder: 45   Online senaste dygnet.




Jag är tydligen med på Match.com. Ni kan hitta mig under mitt nick "Trollet777".

Jag är 188cm, har gröna ögon och tycker om att gå på sportevenemang.
Jag har tydligen penis också. Jag hoppas för min skull att den är rak, eller åtminstone ren.
Jag är poppis på Match.com. Det är ofattbart många människor som vill ha kontakt med mig, lära känna mig, flörta med mig. Kul. Dom flesta är kvinnor i 45-års åldern. Det är helt ok. Jag gillar kvinnor. Det oroar mig lite den dagen vi ska ses bara...
Dom förväntar sig en man som är trettio, med några kilo för mycket (ja, det står så i min profil) och vackra gröna ögon.

Alltså gröna linser har jag. Check.
Jag kan komma undan med att se ut som trettio. Check.
Några kilo för mycket? Ja, vad faan! Check.
Penis? Strap-on? Check.
188 cm? 20cm klackar? Check.

Men, för att göra det hela enklare så vore det fint om den som lagt ut min mailadress på sin profil tar bort den, eller ger mig lösenordet så att jag kan göra det själv.

Gör det. Gör det nu. No hard feelings? Check.

Thinking outside the box

Hej Chefen!

Jag säger upp mig, på stående fot.

Jag ska bli lyxhemmafru, minus barn och man. Ungefär som hamburgare, minus

sallad och tomat.

Vem bryr sig egentligen om detaljerna eller attiraljerna, liksom?

Till alla er som undrar vad sjuksköterskor gör på fredagskvällar.

Jag dricker vin. För att det är gott. Inte för att det är medicinskt bevisat att det är bra med ett glas vin.

Jag tittar på film.

Jag pluggar

Frågor? Ok, trevlig helg på er,

Ridning goes porn

Apropå den snedvridna bilden på ridning. Jag tror jag väljer sportjournalisternas syn på ridning. Alltså jag åker hellre runt och "gör ingenting", låter "hästen sköta jobbet".
Iallafall gör jag lätt det sju dagar i veckan, hellre än att folk ser ridning på det här sättet;
Herregud. Jag ser iallafall inte så där kåt, glad och tacksam ut när jag rider, eller?

Nys en gång till och jag dräper dig.

Du, medelålders chipspåseprasslande kvinna, du som sitter bakom mig på tåget mot Sundsvall. Jag gillar också sourcreamchips, men inte när dom redan varit och vänt i din mun och med svindlande fart träffar min högerkind. För andra gången. Håll för munnen, jag kräks om dina chipspartiklar via din snoriga näsa hamnar hos mig igen.
Jag kommer inte stå för konsekvenserna av mitt handlande. Det svär jag på.

Världens undergång är nära

Ja, alltså igår totalförstördes två hus i Rio de janeiro med flera dödsfall, idag sköts en man i Sundsvall och i tisdags dog 60 människor i ett jordskred i Nya guinea. Om man istället för dagstidningen läser facebookstatusar så verkar det som om att det absolut värsta problemet just nu är att Facebook ska introducera nya Timeline. Det måste alltså vara ett massförstörelsevapen av något slag? Jag måste ha missat något. Jag stänger in mig i garderoben med en burk vita bönor och håller för öronen, smsa mig när faran är över.

Skjut mig, men mata mig först.

Dag nummer...vet inte, men det känns som ett par år. Kan nog ana att kalaskulan har sjunkit in någon centimeter. Möjligen. Vad som iallafall är helt säkert är att jag går mot en total avsaknad av bröst. Vad är det för sätt? Min kropp jobbar inte med att "ta från dom rika och ge till dom fattiga". Nej, den jävlas med att gå på dom som redan är mindre. Ja,ja...."give some, take some," eller vad är det man säger?
Bon Appetit. Eller inte.

Promiskuösa golfspelare och hästgubbar.

Helt otroligt, men jag kan faktiskt bli arg. Jättearg. Italienskt arg. Jag blir arg på andra människors dumhet. Jag blir också arg på min egen dumhet, ganska ofta.
Idag har jag följande irritationsmoment på min topplista;

1/ Hormonfyllda medelålders män som ilsket slänger folkölsburkar och spydiga kommentarer pga att en "hästgubbe" vann Jerringpriset.

Det som träffar mig hårdast är det faktum att dom flesta som uttalar sig inte vet vilket enormt arbete det ligger bakom en sådan framgång. Ja, han höll ett dåligt tal? So what? Jag tycker inte att Tiger Woods är en sämre golfspelare för att han har lika lätt att göra en "Hole in one" i kvinnor som på golfbanan. Det tycks florera en uppfattning om att vem som helst hade kunna gjort det Rolf-göran klarat av, bara dom fick sitta på hans häst. Vi kan börja med hästen; Det ligger oftast ett enormt avelsarbete bakom en häst som går liknande klasser. Både pengamässigt, planeringsmässigt och prestationsmässigt. En häst som Ninja la silla är inte född i farstun. En ryttare som Rolf-göran kan vara född i farstun, men inte så långt efter att navelssträngen klipptes så satt han antagligen på en snöig ridbana och tränade bommar, sedan fortsatte han med det, dag in och dag ut och gör det fortfarande idag, även fast förutsättningarna har ändrats.
Folk tycks tro att vem som helst hade kunnat göra det RGB gjorde, bara dom hade haft hans häst.
För hästen "springer bara runt och hoppar över hinderna". Ja det gör den, men det ligger en enorm precision, känsla, skicklighet och perfektion bakom hästens varje rörelse. Det finns ett band och en timing mellan häst och ryttare som inte hade kunnats kopierats av vem som helst. Kanske ingen.
Om jag fick Björn Borgs tennisracket och tränade som han skulle jag bli en av världens bästa tennisspelare då? Skulle inte tro det.
Så jag ber er, ni som sitter där i soffan och kallar er sportintresserade, dra in en extra näve jordnötter i käften och håll fjärrkontrollen med båda era flottiga händer, så att vi slipper höra, eller läsa, era missriktade, ointelligenta utsagor kring Jerringpriset.

Apopå att vara arg eller irriterad så dök ett minne upp.
Ni vet min bilskolelärare, Conny. För er som inte vet: Här.
Han lärde mig ju, som jag redan berättat, en hel del saker. Han har även sagt detta;

"Josefine, jag ser att du är irriterad. Du har taggarna utåt. Gör nu som igelkottarna och rulla ihop dig till en snäll boll. Det ser bra ut för dom du träffar på och det finurliga är att du kan peka finger åt dom, med båda händerna, inifrån bollen, utan att dom har en aning. När du tänker på det så kommer du börja le. Dom kommer ta ditt hånleende som om att du är glad. End of story.

Conny var klok han. Rolf-göran är grym. Nu rullar jag ihop mig och hånler. Frågor på det?

Alla klär i guld

Herregud, vad alla har grottat ned sig i Rolf-görans tal! Släpp det

där....Han vann för att han är en av världens bästa ryttare, inte


talare...på samma vis som Marcus Hellner var nominerad för att han


är grym på skidor, inte för att han till 50% tycks bestå av tandkött 


och framtänder.

Multitasking på hög nivå

Jag har som ni förstått några hästar, närmare bestämt tre stycken. Det är minst två för mycket i vanliga fall. Med en obrukbar fot är det absolut minst fyra för mycket. Ni som bara gillar hästar som pålägg kan sluta läsa här. Jag återkommer med ett annat inlägg till er imorgon. Hejdå.

Först har jag Maja eller "Olympic hope" som hon så fint är döpt till. Hon blev bara just en olympisk önskan eftersom hon uppenbarligen bor hos en amatörryttare i Norrland. Absolut inte mindre älskad för det.
I sina ungdoms glada dagar var hon stallets värsta skräck. Hon har gett mig så många luftresor att en bibel inte hade rymt streck för varje gång. Som rekord har jag ramlat av henne elva gånger på 45 minuter. När jag skriver det tänker jag; och vem faan är så dum att dom kliver upp efter tre gånger? Jag. Tydligen.
Hon har även en journal på hästkliniken som alldeles säkert är tjockare än Koranen. Definitivt dyrare, även om det skulle varit den guldpläterade varianten av Koranen. Om jag hade tagit dom pengarna som jag lagt ut på henne skulle jag troligen kunna kört en Porsche, vaskat champagne på Sturecompagniet och haft en gucciväska i varje färg. Minst. Nu har jag henne istället.
I hennes päls har jag gråtit floder av tårar, på hennes rygg har jag (mot alla odds) tagit emot åtskilliga prisrosetter, hon har tagit mig på ridturer som har fått mig att skratta av glädje och hisna av skräck. Hon är numera en civiliserad, välbelevrad och artig fröken som har hunnit bli 11 år, tävla 120 cm med placering och fått ett föl;

Majas föl heter Majas Mirakel och är 3 år. Till vardags kallad "Myran" eftersom hon föddes liten.
Hon är faktiskt precis som hon heter; ett mirakel. Maja fick höggradig fång i mitten på dräktigheten och var tvungen att stå på boxvila och leva på halm fram till fölning, vilket gjorde att det inte fanns så höga förhoppningar om att hon skulle få ett levande föl. Det fick hon, levande i allra högsta grad. "Liten på jorden, men stor i orden" som man brukar säga.
En treårstrotsig dam som trots sina få centimeter över storhästmått beter sig som en diva. Äpplet faller inte långt från trädet....Till hennes försvar så löshoppar hon fantastiskt, är inriden och inkörd.

Sen har vi Dolly. Dolly är en knabstrup i jätteproportioner, hela 176 cm.
Hon heter egentligen "Little Mermaid", men är allt annat än vacker dam med fisksvans.
Henne köpte jag som 2,5 åring för att hon kostade mindre än en sadel. Jag hade inga större förhoppningar.
Hon tar inte bara stor plats i stallet och på tålamodet, utan även i allas hjärtan. Hon har en personlighet som slår det mesta.
Hon är inte rädd för något. Hon ser ut som en älg, men hoppar som en katt.
Hon tävlade 120 cm med placering som femåring. Inget som jag någonsin hade trott när hon klev av lastbilen hemma hos mig för tre år sedan.
Hon har ingen svans och ingen man, men ett hopphjärta av guld. Hon viker aldrig ned sig och gör alltid sitt bästa. Hon är som en diamantring i en mjölktetra förpackning.

Jo, men det jag skulle komma till var att tre hästar tar tid och eftersom jag jobbar heltid och pluggar 75% blir det ibland lite tidsbrist. Det kan leda till multitasking situationer som dessa;

"Det är lördagkväll och jag är ledig. Det skulle vara trevligt att gå ut och dricka ett glas vin"

...men jag måste verkligen raka Dolly....och dricka ett glas vin. 

eller;

"Jag måste rida båda hästarna, men jag måste verkligen hinna plugga..och jobba"

...så vi tar båda i ett svep.

eller;

"Dolly måste verkligen komma igång till tävlingssäsongen, men jag kan ju inte rida för att jag har skadat foten"

...så vi låter henne jogga fem kilometer efter en fyrhjuling.

Snart är tävlingssäsongen igång. Då får vi se hur dessa alternativa träningsmetoder har funkat. Spännande. Eller inte. Den som lever får se. Jag hoppas innerligt att det är jag.

Sjuka sjuksköterskor

För er som har läst förut har jag ju visat vad som händer om man lämnar en finurlig häst ensam med en foderlåda. Vad tror ni händer om man stoppar lite extra tid i händerna på fyra sjuksköterskor och en dietist.
Ni ska få lite alternativ:
.

• Dom dricker kaffe och förhör varandra på latinska ord.
• Dom dricker kaffe och gnäller över lönen.
• Dom dricker kaffe och pratar sex.
• Dom dricker kaffe och pratar relationer, obefintliga, befintliga och önskade.
• Dom dricker kaffe och kissar.
• Dom dricker kaffe och pratar nutritionsbehov
• Dom dricker kaffe och skvallrar.
• Dom övar på att ta blodgas på varandra.
• Dom kollar varandras blodsocker.
• Dom kollar blodtryck på varandra och tävlar om vem som har bäst.
• Dom stoppar pulsmätare på varandra och ser vem som kan få högst puls snabbast.
• Dom jobbar ikapp det dom ännu inte hunnit med.
• Dom lånar musiken till Petters "Vinden har vänt", gör en egen version och lägger ut på youtube.

Alla alternativ är rätt, men jag har bara det sistnämnda på film, så för er som inte redan tagit del av den, varsågoda:

Jag vill sluta banta och skaffa barn.

..när jag ser det här;

..och sen ser jag detta och ångrar mig...

..sen vill jag sluta banta och slänga dom där jävla sopporna åt helvete och äta biff och bearnaisesås med pommes frites och majonäs. Sen ser jag detta och ångrar mig;

Ja, det går fort i hockey..eller vad är det man säger?

Jag är inte mer än människa för i helvete!

Dag nummer 9? Jag är så sjukt smal nu. Jag måste spänna ut magen och skrika för att jag ska synas i spegeln. Min rumpa är tight som på en elitgymnast. Mina bröst sitter så högt att hakan tar i dom när jag skrattar och min mage är så hård att man inte känner skillnad på den och en tegelvägg, förutom att den är så len att persikor blir avundsjuka.

Jag ljög. Förlåt. Förlåt för i helvete för att jag är människa. Jag har känslor. Medmänsklighet, kärlek, hat, vrede, missmod, glädje. Framförallt hungerskänslor.
Som vanligt när man gör ett radikalfel vill man gärna ha en anledning, typ;
"Förlåt älskling, jag var full och han var ....ehhhhhh, man?"
eller;
"Förlåt, din bil är fin, men väggen var så nära och hel front är sååååå 2010"

Jag har ätit. Min syster har varit här med sin bebis. Hon är två månader och heter Ruth. Hon är förövrigt det vackraste ting på denna jord. Mer för att vi är släkt än för att hon är en bebis. Jag gillar henne. Hon gillar mig. Eller rättare sagt, hon skrattar när jag håller i henne. Hon kan lika gärna avsky mig, men den som tiger håller med. Min syster ammar. Hon är hungrig. Jättehungrig. Jag är sympatisk.

Jag åt inte så mycket. Jag åt renhjärta, renfilé, friterad ädelost, mazarin, kötttfärsbiff, lax med parmesantäcke, nachos och en macka. Jag vet inte hur jag ska förklara mig....jag provar;
"Ehhhh, förlåt men jag var full och det såg gott ut" Det påminner mig om att jag drack rödvin också. Ett glas eller två.

Jag lovar, imorgon börjar jag om. Ny dag, nya möjligheter. Nya soppor, samma vedervärdiga smak.
Fy faan.

Förnedringstelevision i verkliga livet.

Jag har tenta imorgon. Det är en hemtenta. Den börjar klockan 09.00 och jag kliver av klockan 07.15 efter tio timmars nattjobb. Det är ok. Skriver jag dåligt är den en sak mellan mig och min självkänsla. Möjligen också med en viss inblandning av min lärare. Det gör inget. Privat förnedring.

Jag har ett mycket större bekymmer. Jag har tentaseminarium på fredag. I vetenskaplig metod. Det innebär såvitt jag kan förstå att jag ska sitta i en sal med drygt trettio andra personer och få en fråga som jag ska svara rätt på. Även om jag mot förmodan skulle kunna svaret så skulle jag nog svara fel av ren nervositet. Jag skulle nästan hellre ha sex i nationell television. Av två anledningar; 1/Jag skulle antagligen få pengar för det och 2/jag är väldigt mycket bättre på samlag än på begrepp som "statistisk inferens" och "students T-test". Det betyder inte att jag härmed skryter om min kapacitet i sängen, snarare att jag är sjukt dålig på forskningsmetodik. Bara för att klargöra.

Jag skickade ett mail till min lärare:
Hej xxxxx!
Angående tentaseminarium på fredag. Jag undrar hur upplägget ser ut? Jag känner mig lite nervös inför detta och undrar om det är ok om jag kommer förklädd, exempelvis Clintonmask? Jag känner att jag vill avsluta denna kurs med hedern och självkänslan i behåll. Väl mött/ Josefine





Hon har inte svarat ännu....konstigt.

Underbara måndag

Jag älskar Måndagar. En ny start, typ; Mitt nya nyttiga liv, mitt nya sportiga liv, mitt nya ekonomiska liv, mitt nya kreativa liv, mitt nya nyktra liv...
sen blir det söndag...
...och man sitter där med vitlössåsen från kebaben droppandes ned på låren(som man inte tränat på hela veckan), ringer telefonbanken med högerhanden(som inte skapat något kreativt på hela veckan) och inser att kontot är övertrasserat och tar en stor klunk ur rödvinsglaset som man håller i sin vänstra hand, suckar och tänker; Äsch, jag börjar på Måndag."
Same story, different week.

För er information

Ser att två av dom mest använda sökorden till denna blogg är "Bakisknull" och "Tjejsur".
Vad i hela friden är det ni läser egentligen och ännu mer; Vad är det jag skriver?
Ni måste skaffa er en hobby. Jag måste skaffa mig ett liv.

Dödslängtan?

Ni vet ridning. det där som småtjejer gör på fritiden. Det där som inte är någon sport. Man bara åker runt på en häst och studsar lite. Jag håller ju på med det. Mesigt. Fartlöst. Inte sport som riktigt sport, typ curling och hockey. Ridning är ju en tjejgrej, ja ungefär som mens. Fast faktiskt visar dom nog mer Libressereklam på tv än hästhoppning..Jag har ett erbjudande till alla er som tycker att ridning är mesigt. Jag har två tävlingshästar som skulle behöva sättas igång inför tävlingssäsongen. Jag tror det skulle kunna ge er en helt ny ståndpunkt angående ridsportens mesighet.
Jag ser inte fram emot att sätta igång mina hästar. Dom har ju vilat/ skogsridits i snart tre månader... på grund av detta. Jag undrar om någonannan är sugen på att hjälpa till. Hallå någon?
Sökes: Envist litet emobarn med dödslängtan, god balans och bra knipmuskler.
Finnes: Två viga flickor, välutbildade i de högre skolorna.

Maja
rodeo
Dolly
gummiboll


Nu ska jag ut och rida om det inte kommer fler inlägg efter detta, så vet ni varför.

Bantning med glesbygdsproblematik.

Dag nummer sju. Sugen på korv. Rejält sugen. Gör ett försök att beställa en korv på lokala korvkiosken. 

Hon säger; Nehe, du! Du bantar, jag har inga. Dom är slut.

Jag har grävt in mig i ett hörn. Min blogg kommer bli min död. Hungerdöden.

Att blogga är ett djävulens påhitt, iallafall när man bor på glesbygden.

Därför testar jag detta;

"Åhh, jag är så pank, jag har inga pengar" Tror ni att jag kommer få handla gratis på Ica nu? I såna fall ska jag köpa korv, flera stycken.

Jakob fick mig att gråta.

Bakgrund

Dag nummer 6.
Åkte hem till några goda vänner. Dom frågade om jag var hungrig, jag svarade ja. Dom frågade om jag ville ha mat, jag svarade; Nej, jag bantar. Jag frågade vad har ni ätit? Dom svarade flygande Jakob. Jag började att grina.
Jag kommer vinna SM- i humörsvängningar.
Frågor på det?

Jag bantar, vg stör ej!

Ni kanske minns det här.


Men, fy.
Jag äter soppor, sådana där med kraftig bismak, tjock slemmig konsistens och som ger mer illamående än mättnad. Det är synd om mig. Det tycker jag iallafall själv. Det var mina vita ridbyxor och mina favoritjeans som talade om för mig att jag borde sluta äta. I mitt nästa liv skall jag spela hockey. Det finns inte en chans att någon kan klura ut vad man väger innanför en hockeyutrustning. Det finns en god chans att man kan lista ut vad någon väger innanför ett par tighta, vita spandexbyxor. Vita ridbyxor döljer ingenting. Inte fetma, inte celluliter, inte dålig ridning, inte ens trosorna man har på sig. Vilken gedigen skitsport. Kilon smyger sig på snabbare än en tiger och tystare än en indian. Helt plötsligt är dom bara där, högst oväntat och minst lika ovälkommna som en dammsugarförsäljare. Jag gillar chips och hatar spenat. Det är ett problem. Ibland undrar man hur Gud tänkte när han bestämde kalorierna. Varför gjorde han inte spenat, salladskål och broccoli till kaloribomber? Då kunde han istället ha gjort chips, grädde och efterrätter kalorisnåla. Typiskt män. Om Gud hade varit en kvinna hade jag sluppit hålla för näsan och dricka snusksoppa. Om Gud varit en kvinna hade hon också uppfunnit en mute-knapp som man kunde använda när man inte orkade lyssna på folk. Hon hade även uppfunnit bantningssoppor med smak av lammracks med rosmarin och vitlök. Önsketänkande. Nu är Gud man och jag för välmående för att komma i mina ridbyxor. Så är det. Den bistra verkligheten.

Dag nummer 5 av, ja..21?!
 Gud vad jag kände att hoppet sjönk när jag skrev det där. Eftersom fem dagar har känts som femtio kan jag (trots min hjärnas skrikande kolhydratsbehov) räkna ut att det mentalt innebär 210 dagar, dvs 5040 timmar !!

Kilon bort: Vågen säger 4,7( varav min intuition säger mig att det bara är vätska), byxorna säger 0, min ork säger minst 17.
Byxornas passform: Har ni sett Barbapappa i nylonstrumpbyxor och fettfördelartrosor?
Sinnesstämning: Blå/svart
Irritation: Hög/Väldigt hög.
Hunger: Obefintlig när jag tänker på soppa, högst märkbar när jag tänker på oxfilé.
Senast googlat: Lammracks, recept rödvinsås.
Vill helst just nu: 1. Slåss, men det orkar jag inte. 2. Skälla ut någon, men det orkar jag inte. 3. Äta, vad som helst till och med sparris. Skulle även kunna tänka mig att äta mittuppslaget i DN, bara jag fick tugga.
I munnen just nu: Min tunga.


Jag återkommer om jag överlever. Högst tveksamt dock.

Användbart värdelöst vetande.

Ibland undrar jag om inte hjärnor kan bli mättade, överinformerade. Sitter och pluggar och kan bara inte banka in dom där 7,5 poängen vetenskaplig metod i min arma hjärna. Jag skulle behöva rensa hårddisken, börja på ett nytt blad. Det pågår ett inbördeskrig i min hjärna. 
Jag läser;
"Hur ser en normalfördelningskurva ut"
Jag tänker;
"Var det den där klockformade kurvan, den som var symetrisk och byggde på median och percentiler?" Nej, vad faan. Tänk att Burkina faso är före detta Övre volta och att det bestod av tre kungadömen innan kolonisationen. Kanske var den där normalfördelningskurvan s-formad? Vad hette kungadömena nu igen? Nej, kurvan måste bygga på medelvärde och standardavikelse. Wogodogo var nog huvudstaden. Jag undrar om en variansanalys räknas till de kvantitativa metoderna? Var det Tengkodogo och Yatenga?  


När jag var liten läste inte min pappa godnattsagor som Klas klättermus eller Snövit. Istället lärde vi oss sådana där Burkina faso-grejer och även hela världens flaggor. Jag vet alltså att Kiribati har hav, fågel och sol på sin flagga istället för att kunna namnen på dom sju dvärgarna...


Imorse fick jag ett märkligt telefonsamtal;


-Hej! Det var från Leksands if, jag söker chefen.
-Ja, det är jag det.
-Jag trodde du skulle vara en man?
-Jag trodde Tommy Salo skulle vara längre.
-Va? Jag har nog ringt fel.
-Det tror jag bestämt.


Det här samtalet var den ultimata droppen, inte för att jag vet att Tommy Salo har tackat ja till att bli sportchef för Leksands if, utan för att jag faktiskt vet att han är 183 cm lång....
Detta utan att vara det minsta intresserad av hockey. 
Jag skulle ha mycket mera nytta av att veta hur en normalfördelningskurva ser ut.
Ctrl-alt-delete, någon?

Rotfällor och hjärnsläpp.

När det händer något som stör ens vanliga I-landsrytm så blir man ganska handikappad. Vi har ju haft besök av Dagmar. Jag tycker förövrigt att det är märkligt att katastrofer är könsbestämda. Gudrun, Katrina och Dagmar. Varför inte Gunnar, Kenneth och Dag? Även om namnen på stormar och andra katastrofer tas från förutbestämda listor så känns det som om dom är överhängande kvinnligt benämda. Jag är lite besviken på att jag sov mig igenom 43 sekundmeter. Att vakna på morgonen och se på löpsedlarna att vi haft en naturkatastrof känns ocoolt. Det tyder antagligen på god nattsömn, eller utbrändhet. Ingen elektricitet känns till en början småmysigt. Alla blir vackrare i skenet av ett stearinljus. Att smälta is på vedspisen för att dricka kaffe är också lite 1800-tals gulligt, men att åka sju kilometer till macken för att gå på toa känns allt annat än mysigt. Nu är det iallafall över och man får väl se det som om att man kom lindrigt undan med ett par träd mindre i skogen och kalla tår. Min kompis fick ett besök av en jättegran på sin farstukvist. Eftersom hon inte äger en motorsåg fick hon en snilleblixt och bestämde sig för att annonsera ut den på blocket mot avhämtning. Jag gillar mailkonversationen som följde;


Läs den här annonsen.




Hur tänkte hon som svarade på annonsen? Vad har hon för monsterSUV? Stormen tog tydligen inte bara träd utan även en och annan hjärncell.


Den 30 december 2011 15:13 skrev Jenny

Hej

Vet du hur mycket den väger? Kan man ta det på takräcket på en SUV?

MVH

Linda

Hej Linda,

Oj! Hur lång är din SUV? Granen är ca 20m.

Allt gott,

Josefin