torsdag 8 december 2011

Fultrosor och körskolelärare

Jag tog körkort som tjugoåring. Jag var en överjävlig tjugoåring. Min pappa är en väldigt förnuftig och ekonomisk man och insåg därför ganska snabbt att mitt körkort skulle bli dyrt. Antagligen för att jag väldigt tidigt i min körkortsutbildning hade en väl utvecklad förmåga att hitta tutan och gasen, men lite svårare med bromsen. Att det visade sig vara mer ett personlighetsdrag än bilrelaterat, konstaterades långt senare. I vilket fall hade pappa en god vän, en pensionerad taxichaufför som fick äran att lära mig köra bil. Conny, som han hette, var en mycket belevrad herre i sina bästa år. Vi brukade köra på morgnarna innan skolan. Jag var ofta mycket trött och lika ofta en aning morgontjurig. Jag projektilerade min ilska mot Conny och tyckte lite att det var hans fel att jag var tvungen att övningsköra. Jag ansåg, som många tjugoåringar, att jag var fullärd på dom flesta plan och detta inbegrep såklart även bilkörning. Vi körde med pappas ljusblårostiga Volvo 740. Den var utrustad med bilstereo men saknade dubbelkommando. Det innebar att jag drog på stereon på högsta volym och gasade och Conny satt med en hand på handbromsen och med den andra höll han ett fast grepp i takhandtaget. Han brukade också, av ren reflex,stampa som för att bromsa med sin högra fot. Eftersom jag tog föga notis om det och hellre tittade på mitt smink i backspegeln, så hade det ingen större effekt. Conny var en tyst man. Vad jag inte visste var att han i sin tysthet smidde planer. En dag när farbror Conny och jag i godan ro var ute och gasade, så hände det; Jag förstod att Conny ville att jag skulle bromsa, men la ingen vidare vikt på att anstränga mig för att göra det. Då kom det; Ett öronskärande, långdraget pip. Conny hade köpt en visselpipa, en ilsken domarvisselpipa. Jag fick rött kort. Efter det lyssnade jag alltid på farbror Conny, jag började till och med längta efter honom. Han visade sig vara väldigt mycket mer än bara en pensionerad taxichaufför som tvingade mig gå upp på morgnarna. Jag visade mig vara mycket mer än en gedigen skitunge med förkärlek till gaspedaler och smink. Jag tog mitt körkort och fick en väldigt god vän på köpet. Jag har memorerat det mesta Conny sagt, hans visdomar, hans fiskarhistorier och hans ord om bilkörning.


7331 besök och 912 delningar på Facebook. Det var det på den här bloggen igår.

Det betyder ändå att jag måste gå och jobba idag.
Jag kan ännu inte göra som Kissie och lägga mig ned i min soffa, smörja in mig med barnolja och kokossmör, spänna in magen och sätta på mig det porrigaste jag har för att videoblogga om vad jag ska ska äta idag, eller inte äta, rättare sagt.


På tal om det, jag måste köpa nya underkläder. Andelen fultrosor har gått om fintrosorna med hästlängder. Mina finaste underkläder har jag på mig när jag rider eller kör bil. Inte för att dom är sköna, eller för att jag ligger med min ridtränare. Inte heller för att jag har ovanligt mycket sex i bilen. Jag har dom på mig för att jag är livrädd att hamna på traumabordet i mina fultrosor. Tanken på att komma in som ett traumalarm till mitt eget sjukhus väcker alltså inte min dödsångest utan det sparkar liv i min utseendefixering.

 Min första reaktion när jag får sladd med bilen borde vara; "Lugn, tryck ned bromsen, håll den stadig och styr i sladdens riktning" för det har farbror Conny lärt mig. Han brukade även säga "Sjunk alltid med flaggan i topp" Med det uttrycket vill jag rättfärdiga min sanna första tanke när jag får sladd, som är; "Helvete, helvete, helvete vad faan har jag för trosor på mig!" Jag är alltså mer rädd för att jag ska ha på mig ett par urtvättade, illasittande Sloggitrosor och orakade ben än att benen ska gå av. Gips kan jag leva med, men inte tanken på att ortopedjouren ska ha sett mig i ett par fultrosor. Det låter varken rimligt, intelligent eller sunt, men det är den nakna sanningen och mitt sätt att sjunka med flaggan i topp.

4 kommentarer:

  1. Jag var med om en bilolycka en gång. Alla kläder klipptes av innan operationsbordet och jag klarade mig efter omständigheterna bra. Men än idag kan jag tänka - tur att jag hade hyffsade trosor på mig. Ha Ha som om någon annan än jag tänkte på det då.

    SvaraRadera
  2. eller hur, speciellt inte på huddinge sjukhus pga snygga ortopeder... men asså jag tog körkort nyss, jag har fått lära mig att om man får sladd ska man trycka ned KOPPLINGEN och styra !! ej bromsen pga då slirar man bara ännu mer plus om man har antisladdsystem funkar det inte då.

    SvaraRadera
  3. Hahaha! Ja, du ser! Mina sladdkunskaper är ju inte ens relevanta i nutid! Innebär att Jag inte kommer få stopp på bilen när jag får sladd....då är det ju en jäkla tur att jag har fintrosor på mig när jag kör!!=)

    SvaraRadera
  4. Du är underbar i ditt skrivande!

    /Elisabeth

    SvaraRadera