Romrussin och singlar.

Jag jobbar med i princip uteslutande kvinnor. Det innebär att det skrattas en del och grälas en del. Det innebär även att det konsumeras en betydlig mängd godis. Lämnar man något som är godtyckligt ätbart, kommer det vara slut innan man har vänt ryggen till. Jag jobbar natt. Det innebär att mina kollegor har haft från klockan 07.00 till 21.30 på sig att äta upp det som ätas kan.
Du kommer till jobbet och ser den här:

Du känner dig glad och förväntansfull. Du har planerat att ta trillingnöten eller kanske till och med den stora vita i mitten?. Mentalt har du den redan i munnen.

Din förväntan kastas huvudstupa i stengolvet. Romrussin. Vem faan kom ens på idén att stoppa romrussin i asken från första början? Det måste vara ett påhitt av ren och skär illvillighet.

Det här symboliserar ungefär hur det är att vara singel och en bit över trettiostrecket. Alla nougatbitar är redan tagna. Det finns bara romrussin, körsbär i likör och ärkenötter kvar. Jag ser inte längre någon större mening med att komma dom under skinnet. Precis som med romrussinen; Även om man delar dom och spolar dom under kranen är den sötsliskiga smaken redan befäst och kommer ändå bestämt trotsa sig kvar i skalet. Detta till trots så kommer jag ändå envisas med att öppna asken för vem vet, kanske det en vacker dag ligger en stackars bortglömd nougatbit kvar i ett mörkt hörn av asken och bara väntar på att bli min? Man säger ju att hoppet är det sista som lämnar människan, så även godissuget.
Det är tydligt det.