torsdag 1 december 2011

En igelkott i urinröret

Avslutar nattjobb med ett besök på kvinnokliniken. Cellprov. För er killar som inte vet vad det innebär kan jag berätta att det går att jämföra med att borsta tänderna-i urinröret-med en igelkott. Vi snackar alltså inte fredagsmys. Vi snackar kort, men obehaglig smärta. Och svar ja, jag hade hellre varit lika förkyld som bara en kille kan bli, i tre månader, om det innebar att jag slapp ovanstående.
Jag älskar också konversationen som krystat pågår i rummet;

-Jaha, det är blåsigt ute.
säger-Ja, det är ingen vidare vinter vi har!
tänker: Fan, vad det här kommer göra ont.

-Det är inte länge till jul nu.
säger-Nej, det går fort nu.
tänker: Faan, visst har jag väl rakat benen?

-Jaha, så du har jobbat inatt?
säger:-Ja, vi hade det rätt lugnt
tänker: och duschat har jag ju gjort...

- Du kan klä av dig bakom skynket, du får behålla strumporna på.
säger- Ok.
tänker: Du får behålla strumporna på?! Jo, man tackar, nu känns det plötsligt mycket bättre, eller?

Sedan smyger man försiktigt fram bakom skynket och försöker dra i framsidan på den, för dagen självklart, minimala tshirten. Försiktigt sneddar man fram mot stolen på samma vis som man sneddar genom vassen på försommaren när man missat slutspurten på den årliga panikbantningen. Dom höga benstöden gapar som en ilsken haj. Det känns som en bilbesiktning och självklart är man rädd för att få en massa tvåor. Alla vill vara en fabriksny Porsche. Ingen vill vara en rostig Volvo 740.
Man lägger sig så högt upp man kan i stolen, fast man vet att sköterskan kommer att säga att man ska hasa ned lite, och lite till och lite till. Man hasar ända tills det känns som om hennes röst går genom urinröret för att sedan passera via livmodern och livmoderhalsen för att sedan studsa genom kroppen och nå öronen. Det är alltså inte ett behörigt avstånd vi pratar om. Definitivt inte något "My space, your space". Det är då hon kör överstegsfinten "Finta vänster, gå höger". Hon sätter professionellt och lugnande sin vänstra hand i höjd med knäet, man har nu hållit andan i ca 6 minuter så den naturliga reaktionen blir att slappna av och andas ut. Innan man vet ordet av har hon hunnit stoppa in den där lilla pinnen och bestämt snurrat den några varv. Det ilar i magen och man håller tillbaka reflexen av att vilja sparka henne på axeln så att hon trillar baklänges. Då var det klart och man går därifrån efter att ha betalat åttiokronor för vad som känns som en nåldyna i småtrosorna.
Som sagt, det var det där med män och förkylningar...
                      

4 kommentarer:

  1. jag tackar och bockar för ångesten inför mitt kommande cellprov....


    åh gud.....

    SvaraRadera
  2. =) Vill du att jag återkommer när jag varit på min första mammografi?

    SvaraRadera
  3. Ha ha, känner igen allt utom att det gjorde ont! Som tur gör det inte det på alla, inte mig iaf. Är ju ändå inget "fredagsmys", men ont gjorde det inte. Det kanske kan lugna den som gjort första kommentaren, att det gör inte ont på alla. :)

    Jag gjorde mitt första cellprov för några veckor sedan, trots att jag är 37, fyller snart 38. Har inte varit rädd eller orolig, det har bara inte blivit av förrän nu.

    Ser fram emot din beskrivning av mammografin! ;)

    SvaraRadera
  4. Gillar verkligen din humor! Känns som att du skulle passa bra i vårat gäng på onkologen lite söderöver... /Lennart

    SvaraRadera