Follow by Email

torsdag 25 augusti 2011

I just completed a 16 fucking hours activity in my own life.

Ibland känns det verkligen som om jag lever i "The Truman show". Det är någon mediasnubbe som sitter och passar in den ena sjuka situationen efter den andra. Det är sådana här dagar jag känner suget efter 2,5 barn inmosade i en Volvo för att inta en 16 kronors köttbullsmiddag på Ikea. Just idag hade jag inte haft något emot att veta att onsdagar var min diskdag, att torsdagar var fotbollsträning med den ena och gymnastik med den andra och att söndagar betydde ett förmodat ligg med gubben efter nattningen av barnen. Alla andra dagar tycker jag att det är rejält skönt att veta att ingen dag behöver vara min diskdag så länge det finns grillad kyckling och servetter. Jag behöver inte skjutsa någon på gymnastik och jag behöver definitivt inte lägga all min energi på att välja underkläder till söndagen. Men, just idag är jag sjukt sugen på Ikea köttbullar.

fredag 19 augusti 2011

Varför är det så skönt med ett bakisknull?

Ica är helt enkelt händelsernas Mecca. Var där och köpte mynta och hallon. Snus också, bara för att toppa den Norrländska stilen. Där stod hon, kvinnan som snart skulle få mig att tappa hakan. Mörkhårig och sådär trivselfylld av wienerbröd. Jag ställer mig så försynt jag kan lagom långt bakom henne. Hon håller på att fylla på snusautomaten. Hon arbetar på ett sätt som jag då trodde var energiskt, dock lite mot det maniska hållet. Det skulle inom en millisekund visa sig att det inte var det minsta energiskt. Hon arbetade till brädden fylld av ilska. Hon vänder sig om, artig som jag är uppfostrad bländar jag henne med ett filmstjärneleende. Det hade jag inte mycket för. Hon spänner sina stålgrå ögon i mig och sliter lappen med snuskoden ur min hand. Samtidigt halvskriker hon; Jag är så jävla less på det här stället! Jag finner mig och mumlar lite försynt något i stil med; Jasså, det säger du... Rappt halvskriker hon; Ja, det är ett jävla skitställe detta!! Här börjar jag känna mig någorlunda illa till mods och vågar knappt öppna munnen när jag väser; Jahaja, det är det alltså? Vi står där och väntar på att snusdosan skall hitta sin väg genom apparaten och ut i luckan. Hennes kroppshållning är nu mer djurisk och jag kniper ihop läpparna av rädsla för att hon ska tro att jag är kaxig för att jag visar tänderna. Efter vad som känns som sex terminer rymdforskning med en etta i matematik att stoltsera med, så trillar dosan äntligen ned i luckan. Jag andas ut och böjer mig för att ta ut den. Hon hinner före. Hon raffsar ut dosan ur facket och halvt trycker, halvt slänger den i handen på mig. Avslutningsfrasen innan hon snurrar runt på sina nötta Birkenstock är; Så jävla skönt att slippa den här skiten, sista dagen idag. Nytt jobb på Måndag! Jag tror jag skulle varit en medmänniska där och helt sonika gått ut till bilen och hämtat Bacardiflaskan och gett den till henne tillsammans med hallonen och myntan. Jag tror hon var i mycket större behov av den än jag. En rejäl fylla, en bakfylla och sen ett hederligt bakisknull av gubben sin. Det är just det hon skulle behöva, förutom lite lektioner i vett och etikett förstås.

torsdag 18 augusti 2011

Jag, Ruben , Ponnyn och vikten av underhåll på karmakontot.

Vägen hem från Halland tillbringade jag ensam i bilen tillsammans med Timbuktu. Han sa inte så mycket utan sjöng mest sin senaste platta inifrån min stereo. Det gav mig tid att tänka. Och gråta. Det hör lite ihop att tänka och gråta för mig. Ungefär som att tankarna tar så mycket plats att tårarna inte har annat val än att tränga sig ut i ögonvrån. Ibland känns det som om man blir prövad så till den milda grad att man undrar var man gjort fel. Jag minns mig själv som en trivselrund, snäll tonåring som gjorde sitt bästa(nästan) i skolan. Jag minns inte att jag samlade på mig dålig Karma i form av att retas eller vara elak. Med tanke på dom senaste månadernas otur så börjar jag tvivla. Jag kanske minns fel. Jag kanske var en elak ungjävel som gjorde livet surt för andra. Det är här Ruben kommer in. I godan ro någonstans i södra Sverige passerar jag en bil med ett släp som står slarvigt insvängt i väggrenen. Jag kör förbi. För varje hundra meter känner jag hur negativkarmakontot tillsammans med det dåliga samvetet börjar utökas. Efter ungefär en kilometer är bilen så fylld av dålig karma att jag måste stanna. Jag provar först att veva ned rutan för att se om den dåliga karman smiter ut. Det gör den inte, utan biter sig fast som en ilsken igel. Helvete! Jag stänger av bilen och promenerar tillbaka i väggrenen. Allting nedanför Västerås verkar ha ändelser på red, rud eller um. Struntsamma. Någonstans mellan orterna som kan ha hetat Onserud, Allered, Skrotum(kanske inte, men det lät kul). Där iallafall mötte jag Ruben. Ruben är för gammal för att vara ung och för ung för att vara gammal. Han är frånskild sedan 11 månader. Ruben har två flickor som är tio och tretton år gamla. Hon som är tio har en ponny som kostar alldeles för mycket pengar varje månad. Hon som är tretton har en kille. Han är två år äldre, finnig och hänger "jävligt löst" om han ens skulle försöka sig på något otyg med Rubens dotter. Rubens exfru har snygg kropp, men inte lika snygg som hon tror. Hon har även en ny kille. Han heter Roger och är en korrupt bilförsäljare. Han är inte snygg, iallafall inte lika snygg som Ruben. Han har även en del bukfetma som gör att han inte klär i kavaj, inte alls. Ruben körde en röd bil, ilsket röd precis som Rubens ansikte när vi träffades. Rubens bil var en "Gedigen jävla skitbil som man skulle ha skrotat i helvetet för länge sedan". Det sa iallafall Ruben, så det får vi nog tro på. Han lät mycket övertygad. Bakom Rubens bil satt det ett hästsläp. I det hästsläpet stod det en häst som Ruben sa hette "Ponnyn". Jag förklarade för Ruben att Ponnyn faktiskt hette Cricket, för just så stod det på grimman. Ruben var inte helt säker på det utan onekligen övertygad om att den alltid hade hetat just Ponnyn. Ponnyn var brun och lättlastad, även på motorvägen. Under dom tjugo minuterna som Ruben och jag umgicks fick jag inte bara veta allt det som jag berättat för er, utan jag fick mig även en tankeställare.När jag lämnade av Ruben och Ponnyn någonstans i Sverige (som slutar på -red eller -um) började jag fundera. Visst, ibland går det trögt men hur det än är så finns det inget klädesplagg i världen, inte ens buffaloskor, som är mer missklädsamt än en rejäl dos bitterhet nedgrävt i en personlighet.Med denna nygamla insikt och ett rejält plus på karmakontot fortsatte jag hem till Sundsvall.

onsdag 17 augusti 2011

Mark Zuckerberg, se hit ett ögonblick!

 Jag har en idé.
Jag tycker det vore toppen om man kunde blanda lite Maffia wars och Farmville, typ "Maffiafarm". Då skulle jag skjuta alla jävla grisar och alla som skriver "mys" i sina statusuppdateringar med mina AK4or, sen skulle jag lägga alla hästhuvuden i sängarna hos dem som skriver "Tyck synd om mig för jag jobbar 39 timmar i veckan"  statusar.  Sen kunde man skicka ut krypskyttar och giftormar efter dem som hela tiden måste tagga sig själv på olika ointressanta platser;@ badrummet borstar tänderna@ hallen sätter på mig skorna@farstutrappen@parkeringen@bilen på väg till jobbet@ osv,osv@mysmiddag med favorittjejerna@favoritsängen med snuttegubben min...... 
Man kanske även skulle kunna få med lite vampire wars. Detta genom att man ger  lite extra poäng till dem som vågar skriva sanna statusar tex "sitter på snuttegubbens penis" "haft ett förtroligt samtal med min chef idag och han är för övrigt dum i huvudet". Dom poängen skulle man kunna använda till att köpa ett par huggtänder och bita alla som skriver "styrkekramar". Efter det kan man lugnt luta sig tillbaka och röka allt jävla gräs man skördat. 

Tunnhårig man med liten kuk och betalningsanmärkningar.

Att. den det berör på internets avdelning för riktad reklam.

Jag är en tjej med väldigt tjockt hår. Jag skulle kunna tappa två tredjedelar av mitt hår och fortfarande ha omöjligt tjockt hår. Jag har heller inte mjäll. Jag använder Barnängens schampoo och är fullt nöjd med det. Anser därför inte att Regaine, mjällschampoo eller en hårtransplantation skulle gagna mig i nuläget. Jag har inga betalningsanmärkningar. Jag har heller inget lån och vet inte riktigt vad jag skulle kunna tänkas låna till, iallafall inte med 18% ränta. Jag har ingen penis, men är fullkomligt säker på att om jag var man och hade en penis modell mindre skulle jag hellre lära mig använda den än förlänga den. Jag har även en massa vänner. Det gör att mitt behov av "Beautiful russian ladies" inte är helt påtagligt i nuläget.
Det är lätt att man slinter på tangentbordet så jag tror att den det berör bör ha en liknande mailadress som mig. Eftersom jag har trollet1977@hotmail.com tänker jag att det skulle kunna vara maniövremedelåldernfrånskildochlämnadmedstoraskulderpåhusetiförortenlikastortpeniskomplexsomtunnhårig@hotmail.com. Prova den istället. Tack på förhand

måndag 15 augusti 2011

Vem tror du att du är?

En helt ocensurerad facebookchat, en helt vanlig Måndag. Inser att jag inte är en helt normal tjej.

Today
Jag-Jo, men hej!
Han-HALLÅ
kul hur mår du?
Jag-nu hann jag tänka en stund. Först undrade jag varför jag inte pratat med dig på länge, sen kom jag på varför. Jag är faan arg på dig.
=)
den gubben gjorde jag för att du inte skulle bli rädd
Han-ja ja, varför det då? det var ju du som flyttade ;-)
Jag-men det ska du vara, rädd alltså.
Han-ha ha
men du, vad händer då? dax att styra upp nått snart va!?
snygg profilbild, vad är det i glaset tro?
Jag-Hörde att du sagt att jag var efter dig och ville ligga med dig. Det finns inte ens med i min världsbild. Du har hybris. Men, men visst kan vi styra upp något....om du vågar.
Han-tror jag måste ringa dig!
Jag-Det är flytande syra i glaset som jag ska hälla på dig om du inte slutar fabulera och fantisera.
Han-vaa??? ligga? hmmm!!
haha! mmmmm!!!!
jobbar du nu eller?
Jag-erkänn att du har saknat mig. Jag är inte bara den roligaste tjej du känner utan även en av dom absolut snyggaste OCH smartaste.
nej. jag jobbar inte
Han-det är klart du är! Jag ringer,
svara då!!!
Hallå! Svara då!


söndag 14 augusti 2011

Ärlighet varar längst, eller?

Att födas som tjej innebär ju lite en tjuvstart i livet. Jag menar, man är lite intelligentare, lite snyggare och oftast ganska mycket mer socialt begåvad. Det innebär tyvärr också en nackdel- att behöva köa för att kissa. Jag befann mig igår på lokal. En sådan dom säljer lakritsshots på. Jag drack några sådana, vilket automatiskt genererade en smärre förlust på omdömeskontot. Inte en stor sådan, men tillräckligt stor för att låta min urinblåsa tala och föra mig in på herrarnas toalett och därmed slippa köa. När jag väl var färdig öppnade jag dörren för att kliva ut. Där stod det, inte helt otippat, en man och nyttjade pissoaren. Jag svängde runt och vände mig mot spegeln för att inte genera honom eftersom jag uppenbarligen befann mig på hans territorium. Detta resulterade endast i att vi fick ögonkontakt genom spegeln. Jag vet inte om det var en slump eller drift som fick min blick att falla, men där stod jag helt plötsligt och stirrade på hans penis genom spegeln. När jag kommer på mig själv och åter tittar upp, inser jag att han tittar mig förundrat rakt i ögonen. Jag känner att jag måste rädda situationen och säger det första som kommer upp i mitt huvud; "Ingen fara. Jag har sett sådana där förut, fast större". Min pappa brukar alltid säga att ärlighet varar längst, men jag undrar jag...

Om jag måste välja blir det ja till kärnkraften och nej till dig.

Jag är inte så gammal, men jag har levt jättelänge. Jag är gammal nog att bestämma själv och tillräckligt gammal för att veta bättre. Jag är på tok för gammal för att spela spel. Inte sällskapsspel, det älskar jag. Vill du ha mig? Kom då för faan och ta mig. Ta mig med storm. Ta mig hårt. Ta mig på köksbordet. Vet du varför? Om inte så låt mig förtydliga; Jag vill omge mig av människor som uppskattar mig. Jag vill uppskatta människor jag omger mig av. Jag vill lägga min energi på viktiga saker. Roliga saker. Jag vill inte ödsla ett uns av min energi på saker som känns tomma. Inte tomma människor heller för den delen. När du ligger bredvid mig i sängen vill jag att du ska högakta min vackra, nakna kropp. När du pratar med mig vill jag att du ska vara tacksam att jag lyssnar. När jag tar på dig ser jag det som en självklarhet att du njuter så att du håller på att gå sönder. Om inte du kan erkänna att du älskar när jag tar på dig, när jag sitter på dig, när jag pratar med dig. Då är du inte man nog. Då är du inte man alls. Då kommer du åtminstonde aldrig bli min man. Risken här är att jag aldrig kommer leva med någon. Det kan jag leva med, men inte med dig.

Vad faan flinar du åt?

Står på Ica och filosoferar bland grönsakerna. Jag tänker inte på det själv, men tydligen står jag och flinar. För det är precis det Tant Gredelin barskt säger åt mig "Vad flinar du åt!" Jag vet att jag inte flinade, utan jag är rätt säker på att jag log. Jag kanske log för att jag tyckte att hon var väldigt fin i sin gredelina kjol. Jag kanske tyckte att hennes vita hår var vackert tillsammans med hennes småblommiga blus. Jag tyckte nog helt säkert att hon hade åldrats vackert. Inget av detta hann jag säga för Tant Gredelin sa "Det är väl inget att flina åt, dom där körsbärstomaterna är ohyggligt dyra!". Efter det svängde hon på klacken och visade med bestämda steg att hon hade minst ett par år kvar tills hon behöver en rullator. Väldigt många år tror jag, för jag är ju ändå rätt rapp i käften men jag hann inte ens öppna munnen.
Jag går alltså runt och flinar eller ler idag. Jag funderade lite på det och inser att jag känner mig overkligt lycklig och tänker samtidigt att jag inte riktigt har fog för det med tanke på omständigheterna. Jag har så fel. Runt omkring oss målar vi upp en bild av vad lycka är; Att leva under samma tak som någon, att vara rik, att vara smal, att ha en framstående position inom ett företag osv. De bilderna är svåra att göra sig kvitt.
Där jag jobbar träffar vi olika sorters människor; glada människor, framstående människor, svårt sjuka människor, människor som blir friska, människor som blir sjukare, arga människor och ledsna människor. Vi träffar också väldigt ofta döden . För sex år sedan började jag jobba som sjuksköterska. Jag har träffat döden  många gånger sen dess. I början skrämde den mig och gjorde mig ledsen. Den gör mig fortfarande ledsen, men jag har lärt mig att bemöta den och i viss mån acceptera den. Jag tror inte att man kan börja leva innan man har träffat döden. Man inser att det är ok att ha I-landsproblem, men man inser också att dom inte är potenta nog att förstöra ens lycka. Jag har också en hel drös med I-landsproblem, självklart. Jag har svurit och förbannat världen för att portkoden inte fungerade och jag därför var tvungen att gräva i handväskan efter min hemnyckel i 25-gradig kyla. Jag blir förbannad över att jag har så mycket kläder att jag inte kan välja. Jag blir sur över att förrätten jag skulle äta var slut. 

Det är väldigt lätt att räkna problem istället för att räkna lycka. Lätt att glömma sina fantastiska vänskapsrelationer för att man fokuserar på ett misslyckat kärleksförhållande. Lätt att bli sur över att bilen är trasig istället för att vara glad för att den faktiskt troget har rullat 17000 mil i ett misshandelsförhållande. Lätt att glömma att man har fina armar bara för att man fokuserar på att jeansen smiter åt i midjan. Man kan även tjura ihop på Ica för att någon annan ser glad ut och för att körsbärstomaterna är dyra. Jag kan hålla på i evighet. Egentligen är ju lycka att gilla läget och gilla sig själv. Enkelt. Väldigt enkelt. 


I perineum kan ingen höra dig skrika

En olycka kommer sällan ensam. Inte heller gärna i två-eller tretal utan gärna lite som dussin. Ni har ju hört om bilen. Den grå subarun som utanpå är en gammal luggsliten surkärring som har gått 22647 mil i motvind, men numera är så utbytt på insidan att jag borde kunna nollställa milmätaren och skaffa nybilsförsäkring (det är ju som sagt insidan som räknas, så köpa någon?). Den häst som skulle besiktas inför export till Finland lyckades ju hamna i tjejbråk med den andra hästen tio minuter innan veterinären anlände. Det resulterade i två skadade hästar. Detta  resulterade i ett besök på ATG med tillhörande röntgen. För att ta mig till ATG blev jag tvungen att hyra ett hästsläp. Jag hämtar släpet och väl på gårdsplan öppnar jag släpet. Det visade sig vara en dum idé. Ut kommer, med lite överdrift, ca en miljon getingar ur sina tre getingbon placerade på insidan tak, mellanvägg och på luckan. Med en grep i ena handen och en flaska radar i den andra så värjer jag mig för vad som i stridens hetta känns som mitt liv. Efter en hård kamp står jag tillslut som segrare med ett mosat getingbo under varje flipflop. Det är här som ordspråket "Ropa inte hej innan du är över bäcken" får en mening. Eller i detta fall "Ropa inte hej innan du kollat i häcken" snarare. Jag känner en pirrande känsla mittemellan skinkorna detta resulterar i panik. Med jeansen vid knäna och handen i badbyxan springer jag runt på gårdsplan och viftar för mitt arma liv. Postbilen stannar och mannen i förarsätet vinkar glatt tillbaka, helt ovetandes om att jag för en kamp för mitt liv. Så småningom konstaterar jag att allt är fridens liljor och inser att getingen i småbyxan bara var ett av alla mina hjärnspöken. Skönt. Lastar på hästarna och sätter mig i förarsätet. Jag kör och växlar(den går väldigt bra att växla den nya växellådan) ettan, tvån, trean och precis där i gasningen upp till fyrans växel så händer det; Aj, i helvete! Det var inget hjärnspöke! Det var en geting, som likt en krypskytt tagit sig in precis där, mittemellan. Mina hästar åker alltid snällt, men när dom hörde avgrundsvrålet från helvetet så trampade tillochmed dom om i trailern. Nu är jag hemma och kan glädja mig åt en friröntgad häst och ett par vargtänder mindre. Stretchjeans, ridbyxor eller ens trosor är nog inget jag kan använda på ett par dagar, däremot fick jag användning för bunten med  sparris som har legat i frysen ett tag. Inget ont som inte har något gott med sig, eller?

Bilkramare? Jag?

Prova att hämta din dyrt nylagade bil, packa den full, så gott som koppla på en hästtrailer och lasta i din kompis häst som du skall köra 50 mil, sätt nyckeln i tändningen, vrid om och lyssna till något som låter som en gås som satt en förgasare i halsen och försöker sjunga "We shall overcome". Av någon anledning vill inte riktigt känslan av total lycka och harmoni infinna sig. Gud vet varför, men tydligen inte bilfirman som lagat bilen. Konversation som följer; 


Jag-Hej! Jag antar att ni är less att se mig, men ni ska veta att jag är om möjligt ännu mer less att se er. Som jag sa igår när jag var här så låter bilen konstigt och lyser oavbrutet "check engine".

Pundarmeckare nr1-Den har alltid låtit så!

Jag- Nej, den har definitivt aldrig låtit så de senaste 16000 milen.

Jag öppnar huven och visar slangen som gått av och genom att ömsom täta med fingret och ömsom släppa så får jag både pundarmeckare nr 1 och 2 att förstå att det ligger en hund begraven.

I detta ögonblick får pundarmeckare nr 1 en total snilleblixt;
Han;"Den slangen var av redan när jag lyfte ut motorn!!!!"

Då får den otroligt uppretade, otroligt trötta och ilskna lockiga varelsen som kallas jag ett vansinnesutbrott;
Jag;"Vad är det för fel på dig! Sluta käfta emot, laga slangjäveln med plasticpadding eller silvertejp eller vad faan som helst. Har du någonsin hört uttrycket "Kunden har alltid rätt?"

Här inser pundarmeckare nr 2 att han måste rädda situationen och utbrister;
 -Inga problem vi ska fixa det inom några timmar. Var kan vi nå dig?
 Jag; "Du kan nå mig om du går in genom den högra dörren på min otroligt påkostade och tydligen fortfarande trasiga subaru forrester. Jag sitter i det grå skinnsätet som är placerat precis bakom ratten. Du kommer se mig. Jag sitter där tills ni knackar på fönstret och säger att min bil är lagad."


Nu undrar ni hur många timmar detta tog, visst? Det tog nästan exakt 8 minuter. Ett par blå ögon blir nästan svarta om dom stirrar ut genom en framruta och in i ett garage. Ingen orkar med ett par svarta ögon hur länge som helst. Pundarmeckare 1 och 2 klarade alltså 8 minuter. Jag erkänner- Jag är en psykobitch. Hellre en psykobitch med rent ljud i motorn än en fin tjej med missljud i maskineriet. Eller?

Pruta med mig kompis och jag dräper dig

Håller på att sälja hästen och bilen. En del intressanta mailkonversationer förekommer. Jag inser att jag börjar ledsna när jag läser igenom mitt senaste svar på förfrågan ang. bilen;

-Hej!Om den får dra 1500 på B-kort bjuder jag 30000.Mvh Jonas
-Hej! Den drar 1480 på B-kort, så du får den för 40000. Blockets billigaste. Ny bränslepump, ny koppling och bytt växellåda denna månad. Går som ett spjut och drar som en traktor=) Varsågod och köp. Mvh xxxxxxxx