Ge mig sexan eller få en kula mellan ögonen. Capice?

Eftersom jag har en missbrukarpersonlighet så gör jag saker 100%, minst.
Just nu har jag hamnat i en manisk träningsperiod.
Idag var jag försenad till Kettlebells. Det är inte att rekommendera.
Det betyder att alla lagom vikter är tagna.

Dom vikterna som finns kvar är då dom som egentligen är tillägnade ryska kulstöterskor eller smygfeta medelåldersmän som vill testesteronhävda sig i den kvinnodominerade salen.
Jag tillhör ingen av kategorierna.
Det var bara att bita i det sura äpplet och grabba tag i en av dom kvarvarande vikterna. Det kändes ju coolt till en början, snegla bakåt via spegeln och inse att man var en av dom som hade tyngst vikt i händerna. "Faan, vad grym jag är!"
Efter tio minuter kändes det snarare "Faan, vad grymt det här är!"
Tjugo minuter senare övergick det i en rejäl dödsångest.
Efter trettio minuter hade jag totalprojektilerat min smärta till en rejäl ilska mot kvinnan bakom mig. Hon stod bakom mig med tre (TRE!) olika kettlebells som alla var lättare än min. Hon stod och svingade en sex kilos kula, med rödrosiga kinder och ett underfundigt leende på läpparna.
Själv stod jag och fick uppbringa magiska krafter för att ens få min förbannade kula att röra sig uppåt, framåt. Jag försökte tänka onda tankar för att få kraft. Provade expojkvänner, men insåg att jag inte var ett dugg arg på dom, provade chefen, men det hjälpte inte heller. Provade att tänka på världens orättvisor och svält, men det gjorde mig mest hungrig.
Svetten rann i ansiktet, lungorna ville tränga sig upp genom halsen i hopp om syre och hjärtat försökte banka sig ut genom ryggraden. Varje gång min kula rörde sig bakåt fick jag kväva tvångstanken om att släppa den på henne. Jag ville pricka henne, bara halka lite med mina krampande händer.."Ooops, oj förlåt....ursäkta. Det var inte meningen. Bara lite". Jag höll mig, men det var nära. Mycket nära.
Med detta vill jag bara säga att man aldrig går säker, inte ens på Kettlebells. Så mina vänner, seize the day och ge faan i att roffa åt er tre olika vikter nästa gång ni tränar.
Man vet aldrig vem som står framför er.
Det kan vara jag.