Jobbigt. Jag kan ha fått trillingnöten.

Ni som har läst förut har läst om Alladinasken och hur jag funderade över nougaten och trillingnöten.
 Här.
Jag anar att ni är några som gillar det jag skriver. Eller irriterar er så pass att ni har tvångstankar som gör att ni måste läsa fast jag gör er irriterad. Ni kan vara av olika sorter;
Det kan vara ni som hela tiden skriver mys, präntar hjärtan och har tatuerat "Seize the day" i svanken. Det kan även vara ni som lägger ut middagsmenyer på Facebook. Ni hatar mig och tycker jag är en cynisk bitterfitta, utan känsla för vett, etikett och finess. Men ni läser. Hej! Välkomna!
Det kan också vara ni som tycker att jag skriver det ni tänker, men aldrig skulle vilja ha det på er egensignerade pränt. Ni är exakt lika less som jag på mys och middagsmenyer. Ni läser och jublar inombords. Ni är också välkomna.
Jag har ett problem. Jag har träffat någon. En såndär som gör att jag fredagsmyser, vill skriva hjärtan i statusen och tycker att varje dag är sååååååå fin. Äckligt. Det kanske går över. Tyvärr tvivlar jag på det. Han läser tydligen den här bloggen och gillar mig ändå. Det är stort. Modigt framförallt. Lite konstigt också.
Jag hade en fin konversation med en killkompis häromdagen, som bevisar lite hur jag känner. Han frågade hur det gick. Jag svarade att den här killen var så perfekt att jag anar att han är en seriemördare, men att det inte gjorde något bara jag får ligga med honom en gång innan han dödar mig.
Man vet att man är såld när man tittar på telefonen med fyra sekunders mellanrum fast man håller den i handen och vet att den inte har plingat.
Man vet även att man är såld när man vill baka matbröd. Man vet det definitivt när man vill skriva hans namn på brödet. När man också inser att man använt diskmedel istället för mörk sirap i brödet är man nog tyvärr helt såld. Jag är det.
Däremot så lovar jag att ni får döda mig om jag någonsin skriver mys, bästaste älsklingen eller bombarderar med hjärtan i min Facebookstatus. Det står jag för. Jag står även för detta inlägg även om det visar sig att det inte funkade. Om jag inte hör av mig på ett par dagar så beror det nog på att det var som jag anade, han var en massmördare. I sådana fall finns det ett testamente skrivet med brun kajalpenna. Det ligger på översta hyllan i mitt badrumsskåp, bakom tampongerna.
På återseende. Förhoppningsvis.